otillfredsställande. Med hänsyn till svårigheten att på förhand med säkerhet överblicka verkningarna av en bestämmelse om obligatoriskt förverkande synes också försiktigheten bjuda, att även i andra fall än de nyss berörda lämna möjligheten till en prövning av omständigheterna i det särskilda fallet öppen. Ehuru lagrådet sålunda anser sig böra förorda ett återgående i sak till kommitténs ståndpunkt, synes dock stadgandet böra avfattas så, att något stöd för en alltför begränsad tillämpning av påföljden ej erhålles. Den här förordade ändringen medför också den fördelen att förlag för brott ej blir principiellt annorlunda behandlat än för brott anskaffat hjälpmedel.
Början av paragrafen torde böra något omredigeras för att bättre må klargöras, att relativsatsen hänför sig även till orden förlag och vederlag, varjämte vid avfattningen bör undvikas ett uttryck, som skulle förutsätta att en gärningsman kan straffas för att han främjat sitt eget brott.
Godtages vad här förordats, skulle första stycket kunna inledas med en bestämmelse om att muta skall, i den mån det ej finnes oskäligt, förklaras förverkad till kronan samt att samma lag skall vara om förlag eller vederlag för brott och annat dylikt, som lämnats eller mottagits då det i förevarande lag är särskilt belagt med straff.
Såsom i remissen framhållits kan belöning för ett redan fullbordat brott ej förklaras förverkad på grund av första stycket, med mindre lämnandet eller mottagandet av sådan belöning är särskilt straffbelagt. Däremot synes hinder ej möta att hänföra dylik belöning till vinning, som avses i andra stycket.
Straffrättskommittén har i sin motivering till andra stycket uttalat, att med vinning i regel finge förstås nettovinst samt att utgifter för inkomstens förvärvande således skulle avdragas i den mån de icke bestode i muta eller dylik ersättning åt medbrottslingar eller eljest vore stridande mot lag eller goda seder. Riktigheten av den gjorda begränsningen i vad som vid beräknandet av vinningens storlek bör få avdragas torde kunna ifrågasättas. Redan den omständigheten, att sådan ersättning efter åtal mot medbrottslingen kan förklaras i dennes hand förverka d, torde, då förverkande två gånger av samma penningbelopp ej lärer böra ifrågakomma, utvisa, att ersättningen åtminstone under vissa förhållanden bör få avdragas. Som den föreslagna lagtexten emellertid ger utrymme för ett fritt bedömande av vinningens storlek – och uppkommande frågor härom torde man kunna lämna åt rättspraxis. att avgöra – saknas anledning framställa erinran mot förslaget i denna del.
Justitieråden Lawski och Gyllenswärd:
Enligt kommitténs förslag kräves för förverkande jämlikt första stycket antingen att den som var ägare till föremålet förövat gärningen eller medverkat därtill eller också att någon som "var i hans ställe" gjort detta. Sistnämnda uttryck har i remissen ansetts giva möjlighet till alltför vidsträckt tillämpning och därför ersatts med uttrycket någon som "han satt i sitt ställe". Avsikten härmed har i första hand varit att – i anslutning till en erinran i
