yttrande över kommittéförslaget – från stadgandets tillämplighetsområde utesluta det fallet att en förmyndare begår brott med användande av något myndlingen tillhörigt föremål såsom hjälpmedel. Det i nämnda syfte valda uttrycket torde emellertid föranleda eliminering även av en del fall, beträffande vilka stadgandet bör få gälla, eller åtminstone oklarhet om hur därmed förhåller sig. Under vissa omständigheter skall exempelvis ledamot av styrelsen för aktiebolag eller annan juridisk person tillsättas, icke av intressenterna utan av någon utomstående, ofta offentlig myndighet. Att sådana fall innefattas under den av kommittén föreslagna lydelsen är tydligt. Remissförslagets lagtext åter synes – även där bestämmelse om dylikt tillsättande finnes, på grund av lag eller eljest, intagen i vederbörande sammanslutnings egen författning, t. ex. en bolagsordning – vara i berörda avseende i allt fall icke entydig. Och än svårare blir det att anse orden "någon som han satt i sitt ställe" omfatta jämväl en av rätten utsedd likvidator. För tillgodoseende av det med omförmälda erinran avsedda önskemålet lärer det i själva verket knappast vara erforderligt att i denna del jämka kommitténs lagtext. I remissförslaget har nämligen, utöver de i kommittéförslaget stadgade förutsättningarna för förverkandeförklaring, upptagits även föreskrift om att påföljden ej skall få inträda, där det vore uppenbart obilligt. Det torde så mycket hellre vara lämpligt att stanna vid detta kautel som det ej synes uteslutet att under vissa om än säregna förhållanden föremålet bör förklaras förverkat, ändå att det tillhör myndlingen. På grund av det anförda hemställes, att åt första stycket måtte i nu förevarande del givas en med kommitténs lagtext överensstämmande avfattning.
Regeringsrådet Kuylenstierna:
I formellt avseende erinras att uttrycket "ägare eller någon som han satt i sitt ställe", såsom det infogats i sammanhanget, är svårt att förstå. Närmast synes det syfta på den som ägaren satt att i sitt ställe föröva gärningen. Den avsedda innebörden synes framstå klarare, om i anslutning till kommitténs förslag i stället för de nämnda orden införes uttrycket "den som var ägare till föremålet eller som han satt att i sitt ställe råda över detta".
Lagrådet:
Några uttryckliga bestämmelser återfinnas icke i kommitténs lagtext rörande det fall att vid brott använt hjälpmedel utgöres av föremål som brottslingen förvärvat genom avbetalningsköp med äganderättsförbehåll. Men i kommitténs motiv nämnes såsom exempel på fall då den brottslige finge anses vara i ägarens ställe – vid "sidan av dem där ägaren lånat ut eller uthyrt det ifrågavarande föremålet – också att denne sålt föremålet under äganderättsförbehåll och försummat att vidtaga tillbörliga försiktighetsmått till förhindrande av brottslig gärning. Icke heller remissförslaget innefattar något uttryckligt stadgande i detta ämne. I samband med redogörelsen för den ändring av lagtexten varigenom kommittéförslagets uttryck "den som var i hans ställe" ersatts av uttrycket "någon som han satt i sitt ställe" heter
