De i första punkten av 3 § förekommande orden "till visst brott" ha av departementschefen insatts till hindrande av sådan läsning av stadgandet, att den, vars syfte med förberedelsen icke enbart varit ett visst sedermera ej genomfört brott, skulle gå fri från straff genom tillbakaträdande blott från detta brott. Även utan de citerade orden torde det dock vara tydligt, att tillbakaträdandet för att leda till straffrihet måste avse all den åsyftade brottsliga verksamheten. Ä andra sidan medger den föreslagna ordalydelsen att stadgandet uppfattas så, att om en straffbar förberedelse av annan art än befattning med hjälpmedel icke åsyftar visst brott, ett tillbakaträdande från förberedelsen icke skulle medföra straffrihet. Stadgandets avsedda innebörd torde med hänsyn till det här anförda tydligare framgå, om ordet "visst" uteslutes.
Med andra stycket i 3 § lära åsyftas dels undantagsbestämmelsen i 21 kap. 8 § första stycket dels ock de fall då såsom i 9 kap. 6 § samt 10 kap. 7 och 8 §§ gärningar, vilka till sin natur innefatta allenast förberedelse eller försök, kriminaliserats som fullbordade brott. En erinran i förevarande paragraf om berörda undantagsbestämmelse är för praktiskt ändamål av föga vikt och ur systematisk synpunkt icke oundgänglig; att i strafflagens speciella del stadgats undantag från en regel given i något till allmänna delen hörande kapitel är ej exempellöst. Vad övriga här avsedda fall angår är det knappast riktigt att anse kriminaliserandet av vissa gärningar utav ovan antydd art som fullbordade brott innefatta undantag från regeln i första punkten av 3 §; dessa gärningar gå ej in under de definitioner på försök och förberedelse, som givits i 1 och 2 §§ och som utesluta de fall, då fullbordat brott föreligger. På nu anförda grunder hemställes, att ifrågavarande andra stycke får utgå.
Lagrådet: Det i första stycket inskjutna förbehållet "där ej annat följer av vad nedan sägs eller för särskilda fall är föreskrivet" lärer åsyfta, i sin förra del 5 § och i sin senare del vissa stadganden i strafflagens speciella del. Det väsentliga i detta förbehåll torde vara dess senare del; i motsats till vad som gäller beträffande sista stycket i 3 §, vilket lagrådet ansett böra utgå, torde här förhållandet till de särskilda stadgandena i strafflagen ej alltid vara självklart. Emellertid bör förbehållet gälla även andra stycket; flera exempel på dess tillämplighet även här kunna anföras. Lagrådet, som anser hänvisningen till 5 § obehövlig, förordar att det erforderliga förbehållet med återgång till kommittéförslagets uppställning och formulering upptages i ett sista stycke av paragrafen.
Lagrådet:
Beteckningen "underlåten tillsyn" på det i andra stycket avhandlade brottet har en så omfattande innebörd, att det torde kunna föranleda missuppfattning. I analogi med uttryckssättet i första stycket föreslås därför beteckningen "underlåtenhet att hindra brottet". En sådan jämkning bör leda till
