första stycket omtalade underlåtenheten att avslöja brott. Mot den ändring i förhållande till nu gällande lagregler som förslaget i denna del får anses innebära torde emellertid intet vara att erinra, då en förutsättning för brottslighet enligt sistnämnda paragraf torde vara, att omständigheterna föranleda till antagande att ett avslöjande av det planerade brottet skolat leda till dess förhindrande, eller med andra ord att kausalsammanhang föreligger mellan underlåtenheten att avslöja brottet och den inträffade skadan.
Regeringsrådet Kuylenstierna:
En av de nyheter som följa av de föreslagna reglerna om behandlingen av medverkan av annan än gärningsmannen är, att sådan medverkan i motsats mot den gamla delaktigheten straffas i culpa i samma utsträckning som om den medverkande vore gärningsman. Straffrättskommittén anför under 3 kap. 4 § – motsvarande 5 § i det remitterade förslaget – såsom exempel på medverkan, beträffande vilken straffrihet synes kunna ifrågakomma, att någon oaktsamt medverkar till ett brott som gärningsmannen utför uppsåtligen. Är oaktsamheten icke stor eller brottet av grövre art, anses förhållandena här lätt kunna vara sådana att den oaktsamt medverkande utan våda kan lämnas straffri. Där på grund av straffrihetsregeln ett åtal får antagas leda till frikännande, bör enligt kommitténs mening allmän åklagare icke åtala den medverkande.
Lämpligheten. av den allmänna omreglering som skett på ifrågavarande område ifrågasättes ej. Ändringen får likväl icke ske med bortseende från de konsekvenser som framträda, om de regler, vilka gälla om gärningsmän, skulle genomgående tillämpas å fallen av delaktighet. Vad angår det nyss omnämnda, av straffrättskommittén anförda fallet att någon i culpa medverkar till ett brott, som gärningsmannen utför uppsåtligen, synes det i förslaget uppmärksammade behovet av särskild reglering i avseende å straffet uppenbart. Vad den som utfört en handling, vilken sedermera visat sig vara av sådan betydelse för ett utfört brott att objektivt sett medverkan kan anses vara för handen, bort kunna förutse är även det förhållandet att gärningsmannens vilja skulle inriktas på brottets begående. Det måste ofta vara synnerligen svårt för den medverkande, när han företager sin handling, att förutse att ett händelseförlopp, som styres av en annan persons vilja, ligger i farans riktning. Ofta är väl culpa ej för handen, men även där detta är förhållandet måste orsakssammanhanget ej sällan vara så uttunnat att grunden för straffbarhet blir obetydlig eller helt bortfaller. Det är en sådan eventualitet som bland annat avses med kommitténs ovan återgivna uttalande och som skall anses inbegripen i uttrycket "medverkat allenast i mindre mån".
I förevarande paragraf upptages en helt generell regel att, om flera medverkat till brott, de skola en för alla och alla för en svara till skadestånd. Därav att det är en nyhet att delaktighet i culpa gjorts straffbar behöver väl ej utan vidare följa att det också är en nyhet att den culpöst delaktige är solidariskt ansvarig för skadestånd. Skadeståndsskyldigheten sträcker sig enligt vedertagen uppfattning in på culpaområdet även där culpa ej är
