propagandan, t. ex. propagandamaterial, som skall distribueras, men däremot icke upplysningar och instruktioner, oavsett hur de lämnas (muntligen, i brev eller i tryckt skrift).
På grund av det anförda hemställes, att ordet "understöd" måtte få utgå. Iakttages detta, måste jämväl brottsbeteckningen ändras, förslagsvis till olovlig utländsk propaganda.
Lagrådet:
Uttrycket "missfirmlig gärning" förekommer i bl. a. 16 kap. 9 och 11 §§ i en mera inskränkt bemärkelse än som här avses. I enlighet med vad departementschefen vid 10 kap. 5 § framhållit torde förevarande paragraf böra gälla även förtal. Med hänsyn härtill bör väljas ett uttryck som motsvarar alla de brott som enligt det remitterade förslaget bibehållas i 16 kap. Såsom gemensam beteckning för dessa användes i den föreslagna nya överskriften till kapitlet ordet "ärekränkning", vilket lämpligen synes böra i förevarande paragraf ersätta uttrycket "missfirmlig gärning".
Lagrådet:
Bland dem som i främsta rummet torde böra med tillämpning av paragrafens andra stycke beredas skydd äro de befattningshavare, som utsetts att handhava säkerhetstjänsten vid anläggning som avses i 19 kap. 14 § strafflagen. Ett av Konungen med stöd av detta lagrum meddelat förordnande att sådan anläggning skall njuta lika skydd som statens kan emellertid icke anses innefatta föreskrift att anläggningens befattningshavare skola åtnjuta samma skydd som enligt förevarande paragraf tillkommer innehavare av befattning varmed ämbetsansvar är förenat. Det torde därför vara lämpligt att genom en generell, i administrativ ordning utfärdad föreskrift skydd som i paragrafens första stycke sägs tillägges varje befattningshavare, som utsetts att handhava säkerhetstjänsten vid anläggning beträffande vilken förordnande enligt 19 kap. 14 § meddelats.
Av de ytterligare personkategorier, beträffande vilka förordnande enligt andra stycket i förevarande paragraf skulle kunna ifrågakomma, nämnes i remissen den yrkesmässiga biltrafikens personal. Lämpligheten av att ifrågavarande skydd beredes yrkesutövare av dylikt slag torde dock kunna ifrågasättas. Lagrummets grund lärer förnämligast vara att söka i angelägenheten av personlig integritet hos dem som fullgöra för det allmänna viktiga funktioner, således först och främst ämbets- och tjänstemännen och med dem likställda. Därutöver bör, på sätt straffrättskommittén anfört, skyddet i
