Justitierådet Nissen.
Enligt det remitterade förslaget blir förtigande av något varom man ej är pliktig att yttra sig städse straffritt, en ståndpunkt som synes stå i god överensstämmelse med grunderna för 36 kap. 6 § och 37 kap. 5 § nya rättegångsbalken, varemot lämnande av osann uppgift alltid, bortsett från det i 4 § avsedda fallet, skall bestraffas.
Att uppdraga gränsen mellan lämnande av osann uppgift och förtigande torde väl understundom kunna te sig vanskligt. Särskilt lärer det kunna synas ovisst huruvida ett osant förnekande arv kännedom om något man ej är skyldig yppa kan likställas med förtigande. En sträng tolkning härutinnan skulle måhända kunna leda till att straffrihet bleve utesluten, ehuru den hörde kommit i sådant tvångsläge, att förnekande blivit nödvändigt om han ej skolat röja det förhållande han var berättigad förtiga. Det remitterade förslagets ordalydelse synes dock ej i detta hänseende nödvändiggöra en tillämpning, som skulle leda till stötande resultat.
Det kan emellertid ifrågasättas om man ej bör gå ett steg längre och lämna utanför det straffbara området även vissa fall av positivt osanna uppgifter, då det varit nödvändigt för den hörde att avvika från sanningen för att icke ådraga sig själv eller någon närstående misstanke för brott. I denna del kan jag instämma i vad lagrådets övriga ledamöter anfört.
Jag vill alltså förorda, att i 1 § den sista punkten ersättes med stadganden dels att, om någon i mål angående ansvar för brott eller annan påföljd därav lämnat osann uppgift angående sådant varom han ej var pliktig yttra sig och gärningen innefattade allenast avvärjande av misstanke mot honom eller någon honom närstående för medverkan till brottet, skall till straff ej dömas, dels att, om brottet eljest är att anse som ringa, vare straffet fängelse eller böter, samt att i 2 § den andra punkten "utbytes mot enahanda stadganden, dock att straffet när brottet eljest är att anse som ringa skall vara böter eller fängelse. De ringa fallen skulle då i båda paragraferna|komma att omfatta bland annat icke straffria fall av osann uppgift om sådant varomden hörde ej var pliktig yttra sig. De nu förordade ändringarna i 1 och 2 §§ skulle föranleda ett tillägg till 3 § motsvarande det lagrådets övriga ledamöter föreslagit, varjämte i 4 § skulle erfordras den av samma ledamöter angivna redaktionellahjämkningen, att orden "i något fall" inskjutas mellan "ej" och "till straff ".
Lagrådet:
I nya rättegångsbalken stadgas i 19 kap. 4 § att talan om ansvar för falskt åtal eller falsk angivelse, varå åtal följt, må väckas vid den rätt, där brottet åtalats, samt i 20 kap. 8 § sista stycket att den som angivits eller åtalats för brott må – utan hinder av viss i första stycket stadgad inskränkning i målsägares åtalsrätt – väcka talan om ansvar för falsk angivelse eller falskt åtal. Tydligen böra samma regler gälla om obefogat åtal, varom i det remitterade förslagets 6 § sägs. Vad angår falsk angivelse yttrade
