I ett flertal lagar och författningar utanför strafflagen meddelas straffbestämmelser som uteslutande avse ämbetsmän. Gärning som omfattas av en dylik specialstraffrättslig bestämmelse faller uppenbarligen utom tillämplighetsområdet för stadgandet i 5 §. Å andra sidan är det klart, att stadgandet – vilket kompletterar bestämmelserna i 4 kap. strafflagen (jfr förhållandet beträffande 25 kap. 18 § strafflagen enligt nu gällande lydelse) – blir att tillämpa i fråga om en specialstraffrättslig bestämmelse som ej kan anses ha karaktären av en lex specialis för viss ämbetsförseelse som sådan.
6 § skulle vinna i tydlighet, om bestämmelserna i första styckets andra
punkt och i andra stycket byta plats. Gemensamt för de stadganden, som
sålunda skulle sammanföras i första stycket, är att de båda behandla
följderna av att förskylld avsättning eller suspension från den tjänst, i vilken
ämbetsmannen förbrutit sig, ej kan ådömas därför att han lämnat denna
tjänst. Medan första punkten kommer att behandla det fall att avsättning
eller suspension kan ske från annan tjänst som han fått i stället, skulle andra
punkten avse det fall att ingen sådan tjänst finnes, varför enbart till allmänt
straff kan dömas. Enligt det remitterade förslaget lärer vara avsett att, om
den brottslige eljest ej förskyllt frihetsstraff, varje straff skall kunna
bortfalla. Ordalagen torde böra så jämkas att detta tydligt framgår.
Det nya första stycket kunde i enlighet härmed få den avfattningen att, om den som enligt bestämmelserna om ämbetsbrott förskyllt avsättning eller suspension från viss tjänst ej längre innehar samma tjänst, men han i dess ställe erhållit annan befattning med likartade arbetsuppgifter, han skall dömas till avsättning eller suspension från den befattningen samt att, om han ej i tjänstens ställe erhållit annan befattning varom nu sagts det för brottet stadgade allmänna straffet skall ådömas enbart och vid straffets bestämmande hänsyn tagas till att han förskyllt avsättning eller suspension, dock att om han i detta senare fall eljest ej förskyllt frihetsstraff, varje straff må bortfalla. Såsom en slutpunkt i första stycket skulle vidare upptagas bestämmelsen att, om den brottslige förskyllt avsättning, det skall utsättas i domen.
I den till andra stycket överförda andra punkten i första stycket i det remitterade förslaget skulle ingen väsentlig ändring erfordras.
Justitieråden Lawski, Gyllenswärd och Nissen:
I 7 § behandlas frågan i vad mån en ämbetsman, som begått ett allmänt brott, bör ådömas, förutom allmänt straff, jämväl avsättning eller suspension. Paragrafen är icke avsedd att tillämpas å ämbetsman som ådömes ansvar jämlikt 1 §, 2 § första stycket, 3 § första stycket eller 4 §, även om straffet endast utgöres av böter, men väl å den som efter att hava lämnat viss tjänst gör sig skyldig till brott emot 2 § andra stycket eller 3 § andra stycket och som då dom rörande brottet meddelas innehar annan tjänst än den som föranlett tillämpning av något av dessa lagrum. Detta paragrafens avsedda innehåll synes dock icke hava kommit till "tydligt uttryck i lagtexten, då den
