Lagrådet:
Genom bestämmelsen i 8 § kommer en bristfällighet i gällande lagstiftning att bliva avhjälpt. Förslaget förutsätter att domstolen vid straffets utmätande skall kunna bedöma, i vilken mån av förvaltningsmyndighet ålagd bestraffning kommer att vara verkställd, då "domstolens dom därest den ej överklagas vinner laga kraft. Vissa svårigheter uppkomma emellertid om förvaltningsmyndighetens beslut ej vunnit laga kraft vid tiden för domen. I sådana fall kan något bedömande av nyssnämnda fråga icke ske; domstolens bedömande kan f. ö. bliva oriktigt på den grund, att åtgärd ej i vederbörlig ordning vidtages för att bringa förvaltningsmyndighetens beslut till verkställighet. För att undvika dessa svårigheter kan domstolen visserligen anlita den utvägen att låta med domens meddelande anstå, till dess klarhet vunnits i frågan. Tydligt är ock att efter klagan av part högre rätt kan få möjlighet att vederbörligen beakta lagakraftägande beslut i disciplinmålet. Intet av dessa alternativ synes dock fullt tillfredsställande, och båda alternativen medföra den olägenheten, att spörsmålet om påföljd för ett och samma tjänstefel kan komma att samtidigt handläggas av såväl domstol som administrativ myndighet och det till och med i fall då den administrativa myndighetens beslut kan – t. ex. på den grund att detta men ej domstolens dom överklagas – förväntas bliva utan någon som helst betydelse. För att undvika de angivna olägenheterna synes det naturligast att låta förvaltningsmyndighetens beslut förfalla, därest ej disciplinär bestraffning såväl ådömts som börjat verkställas, då åtal väckes. På sådant sätt riskeras ej att tjänstefel i något fall lämnas obeivrat, medan å andra sidan den disciplinära bestraffningen alltid kan beaktas och evalverandet av disciplinstraff i straff enligt allmänna strafflagen – en evalvering, för vilken någon regel ej gives i förslaget – ofta kan undvikas. Uppenbart är att genom vad sålunda förordats förevarande bestämmelse kommer att få en något större principiell räckvidd än enligt förslaget, men då redan detta bygger på att domstolsavgörandet bör följas, där det utan olägenhet kan ske, synes "häri icke ligga något skäl mot den föreslagna ordningen. Godtages denna, skulle andra punkten i paragrafen få det innehåll att förvaltningsmyndighetens beslut «skall förfalla, om det ej helt eller delvis verkställts då åtal för brottet väckes. Av ett sådant stadgande skulle klart framgå att disciplinförfarande, som ej lett till beslut vid sagda tidpunkt, skall omedelbart nedläggas, något som väl torde vara förutsatt jämväl i förslaget. Om förvaltningsmyndighets beslut avser flera tjänsteförseelser och i undantagsfall samtliga dessa ej bliva föremål för åtal, lärer av det föreslagna stadgandet följa att hinder ej föreligger att i administrativ ordning ånyo upptaga fråga om påföljd för tjänstefel, för vilket åtal ej blivit väckt.
Lagrådet:
Med taxerings- och prövningsnämnder förstås enligt taxeringsförordningens terminologi nämnder för årlig taxering. Då 11 § andra stycket torde böra
28 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 saml. Nr 80.
