speciella ämbetsbrotten, vilka avses i 1–4 §§, utan även de civila brott vilka tillika innefatta förbrytelse i tjänsten, exempelvis trolöshetsbrott. Det förefaller i och för sig naturligt, om dessa brott bliva föremål för ett särskilt lagstadgande, skilt från det som avser rent civila brott av sådan allvarlig karaktär att de anses böra föranleda avstängande från tjänst på viss tid eller för alltid. Den ovan förordade uppställningen uppfyller just detta önskemål. Tillika undvikes genom densamma den olägenheten att straffet för ett och samma brott, såsom skett i departementsförslaget, fastställes i skilda paragrafer – 5 och 7 §§ – då grunden för bestraffningen är densamma. Jag förordar alltså att, även om ovan angivna förslag i sakligt avseende ej skulle godkännas, lagtexten likväl uppställes i huvudsalklig överensstämmelse därmed.
I varje fall synes, om avsättning "skall kunna förekomma när någon förskyllt blott böter för det civila brottet, departementsförslagets 5 § böra på sätt skett i kommittéförslaget nedflyttas efter 7 §, då den förra paragrafen avser reglering i ett speciellt avseende av fall, beträffande vilka 7 § utgör huvudstadgandet, och ej lämpligen bör föregå detta. 7 § kan under nyss angiven förutsättning tillämpas enligt sin lydelse oberoende av om tillämpning jämväl av 5 § ifrågakommer.
Lagrådet:
Departementschefen har i anslutning till 6 § funnit anledning att understryka önskvärdheten av sådan ändring i gällande pensionsförfattningar, att avsatta befattningshavare kunna bevaras vid intjänade pensionsförmåner. Ehuru frågan härom kan förväntas bliva föremål för utredning på grund av riksdagens skrivelse den 13 juni 1945, nr 348, må framhållas, att de i 7 § upptagna utvidgade bestämmelserna om mistning av tjänst såsom skyddspåföljd vid brott synas böra medföra, att en sådan ändring av pensionsförfattningarna blir gällande vid den tidpunkt, då förevarande förslag skall träda i kraft. Härför talar även en annan omständighet. Om ämbetsman dömes till avsättning eller suspension enligt 7 §, medför detta enligt pensionsförfattningarna jämväl viss förlust av pensionsförmåner. Om emellertid den tilltalade, innan dom avkunnas, på egen begäran entledigats från sin tjänst, lärer liksom enligt gällande praxis någon pensionsförlust icke inträda; och detta blir fallet även om den tilltalade, sedan han dömts till avsättning, överklagar domen och innan den högre instansens dom meddelats lyckas få avsked. Att en tilltalad sålunda skall kunna befria sig från en i pensionsförfattningarna förutsatt påföljd av brottet är uppenbarligen föga tillfredsställande. Vidtages den berörda ändringen i pensionsbestämmelserna. försvinner denna olägenhet. En följd av en sådan ändring blir också, att den i 6 § andra stycket andra punkten upptagna bestämmelsen skall utgå.
