den, som offentligen skymfar sådant som av kyrkan eller erkänt trossamfund hålles heligt, för brott mot trosfrid dömas till böter eller fängelse.
Enligt det nyssnämnda förslaget till tryckfrihetsförordning (SOU 1947: 60) skall tryckfrihetsförordningen icke innehålla några självständiga brottsbeskrivningar utan tryckfrihetsbrotten skola bestämmas genom att strafflagens brottsbeteckningar få göra tjänst också i tryckfrihetsförordningen. I 7: 4 i förslaget till tryckfrihetsförordning ha sålunda bl. a. inryckts brottsbeteckningarna skymfande av myndighet, kränkande av främmande makt, samhällsfarlig ryktesspridning och brott mot trosfrid.
I anslutning härtill ha de sakkunniga likväl (s. 243) angående det till lagrådet remitterade strafflagsförslaget uttalat:
Härmed ha de sakkunniga emellertid icke tagit ståndpunkt till frågan,
huruvida departementsförslaget uppfyller de fordringar som ur
tryckfrihetsrättslig synpunkt böra upprätthållas i fråga om yttrandefrihetens närmare
reglering i den allmänna lagstiftningen. Bland de sakkunniga ha erinringar
framställts beträffande vissa av de i departementsförslaget upptagna
brottsbeskrivningarna och det har gjorts gällande att dessa erhållit en så
obestämd avfattning att de föreslagna straffbuden därigenom komme att verka
hämmande på tryckfrihetens utövning. Ifrågavarande erinringar avse
särskilt de brott som i departementsförslaget betecknats som skymfande av
myndighet och kränkande av främmande makt. Stark tvekan har överhuvud
taget yppats om lämpligheten av att dessa straffbud i sin föreslagna form
upptoges i strafflagen.
I flera av de remissyttranden som avgivits över tryckfrihetssakkunnigas
förslag ha liknande tankegångar kommit till uttryck.
I Sveriges advokatsamfunds yttrande anföres sålunda, att de sakkunnigas förslag i fråga om tryckfrihetsbrotten måste te sig föga tilltalande, om man i likhet med samfundet funnit straffrättskommitténs förslag till lagstiftning om brott mot staten och allmänheten på flera punkter ägnat att ingiva betänkligheter. Härefter har samfundet fortsatt:
Enligt samfundets uppfattning böra exempelvis brottstyperna skymfande
av myndighet och samhällsfarlig ryktesspridning över huvud taget icke
införas i strafflagen och självfallet än mindre i tryckfrihetsförordningen. De
erinringar, som samfundet framfört mot straffrättskommitténs förslag,
drabba visserligen icke i samma grad det till lagrådet remitterade förslaget,
men i det remitterade förslaget kvarstå åtskilliga vaga och svävande
brottsbeskrivningar, vilka ur rättssäkerhetssynpunkt äro ägnade att skapa oro
för framtiden.
Landsorganisationen har i sitt yttrande anfört, att i och för sig intet
funnes att anmärka mot att tryckfrihetsförordningens brottskatalog
inskränktes till att återge brottsbeteckningar ur strafflagen, men har därefter
uttalat:
De betänkligheter som kunna framställas hänföra sig till att, på grund
av konstruktionen i fråga, såsom tryckfrihetsbrott komma att
kriminaliseras vissa gärningstyper, som enligt det föreliggande
departementsförslaget rörande brott mot staten och allmänheten äro i påfallande grad allmänt
och oklart beskrivna – gärningstyper (t. ex. "skymfande av myndighet",
