straff för ärekränkning mot ämbetsmän såsom personer men däremot icke bestraffar kränkning av myndigheter såsom sådana. Bestämmelsen har emellertid begränsats till att gälla offentligt skymfande. Enligt vad jag vid remissen till lagrådet uttalat, innebär detta att beskyllningen skall ske i offentlig handling eller eljest rikta sig till allmänheten samt att dess form skall vara skymflig. Saklig kritik, även om den innefattar oriktiga uppgifter, skulle alltså lämnas straffri, såvitt den riktade sig mot ett organ och icke mot någon viss person. Motsvarande begränsning av det straffbara området är åsyftad i 8: 10 av förslaget, i det att den kränkning av främmande makt eller dess regering som där straffbelägges likaledes skall bestå i offentligt skymfande. Straff för kränkande av främmande makt eller dess regering infördes i vår strafflag först 1940. Tidigare straffades endast förgripelser mot främmande stats regent eller sändebud här i riket.
Vad som framkommit under förarbetena till en ny tryckfrihetsförordning synes ge vid handen, att frågan om kriminalisering av dessa slag av ärekränkning behöver ytterligare utredas. Visserligen anser jag alltjämt, att goda skäl tala för en sådan reglering av hithörande frågor som avsetts i det förut remitterade förslaget, under förutsättning att bestämmelserna bliva tillämpade i överensstämmelse med de motivuttalanden för vilka nyss redogjorts. De uttalanden angående dessa bestämmelser, som gjorts i samband med remissbehandlingen av förslaget till ny tryckfrihetsförordning, ha emellertid låtit det framstå såsom föremål för tvekan huruvida bestämmelserna fått en tillräckligt tydlig avfattning. Dessutom göra särskilda betänkligheter sig gällande, då det blir fråga om att införa en ny och snävare gränsdragning för tryckfriheten. Därvid måste behovet av skydd mot otillbörliga framställningar mycket noga vägas mot intresset av att garantera en fri och ohämmad kritik.
Vidare är att märka, att 16 kap. strafflagen för närvarande endast upptar bestämmelser om ärekränkning mot enskilda personer och icke i något fall bestraffar ärekränkning mot kollektiva enheter. Den allmänna frågan huruvida och i vilken omfattning sådan ärekränkning bör bestraffas, kan väntas bliva upptagen av straffrättskommittén vid den förestående revisionen av 16 kap. Vid sådant förhållande synes mig frågan om bestraffandet av de nu förevarande fallen av ärekränkning mot kollektiv böra upptagas först i detta större sammanhang.
Nu angivna skäl ha föranlett mig att ur det remitterade förslaget avlägsna 10: 5 första stycket liksom vad 8: 10 innehåller om skymfande av främmande makt eller dess regering. Till följd härav har i förslaget en omredigering fått ske av det förutvarande andra stycket i 10: 5, varjämte bestämmelsen i 8: 10 om den som med våld, hot därom eller missfirmlig gärning förgriper sig mot främmande makts representant utvidgats att omfatta även sådant angrepp mot främmande statsöverhuvud.
Vid omredigeringen har vidare iakttagits att paragraferna i 8 kap. måste omnumreras till följd av att enligt ett till lagrådet remitterat förslag till ändrad strafflagstiftning för krigsmakten två paragrafer i kapitlet skola
