exempelvis en enskild person grovt förhånades enbart därför att han vore jude eller katolik, ginge sålunda detta indirekt ut över alla andra judar eller katoliker. Det förhållandet att någon viss enskild person särskilt utpekades kunde emellertid föranleda att jämte 18: 13 i dess föreslagna nya lydelse även tillämpligt lagrum i 16 kap. strafflagen bleve användbart. Ett angrepp mot enskild person på grund av något visst handlingssätt, vartill denne påstodes ha gjort sig skyldig, kunde däremot icke sägas kränka den angripnes människovärde och komme sålunda icke att falla under 18: 13. Det kunde i detta sammanhang erinras om att enligt 24 § lagen den 21 december 1945 om verkställighet av frihetsstraff m. m. den intagne skulle behandlas med aktning för hans människovärde. Här förutsatte sålunda lagstiftaren att även den som förövat grova brott hade sitt människovärde i behåll.
I promemorian har vidare understrukits att eftersom såväl 16 som 18 kap. strafflagen stode inför sin revision, den nu förordade, av ett aktuellt behov förestavade lösningen av frågan om kriminalisering av anstötlig hetspropaganda icke behövde vara definitiv. Det finge ankomma på straffrättskommittén att under det fortsatta arbetet med den påbörjade strafflagsrcvisionen upptaga även denna fråga till ytterligare övervägande i samband med en allmän reformering av de kapitel i strafflagen, där andra gärningar av likartad beskaffenhet vore kriminaliserade.
Utlåtanden över promemorian ha efter remiss avgivits av
justitiekanslersämbetet, Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och
Blekinge, hovrätten för Övre Norrland, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen,
överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus samt Gävleborgs län ävensom straffrättskommittén.
Överståthållarämbetet har tillika överlämnat yttranden av t. f. polismästaren och av t. f. förste stadsfiskalen i Stockholm, därvid t. f. polismästarens yttrande åtföljts utav yttrande av kriminalpolisintendenten i Stockholm. Länsstyrelserna i Södermanlands, Malmöhus och Gävleborgs län ha envar bifogat yttrande av landsfogden eller t. f. landsfogden i länet.
Tillfälle att avgiva yttrande över förslaget har även beretts Sveriges advokatsamfund och publicistklubben, av vilka advokatsamfundet inkommit med yttrande.
Frågan huruvida lagstiftning mot den nu ifrågavarande hetspropagandan vore erforderlig har av de flesta sålunda hörda remissinstanserna besvarats jakande. Justitiekanslersämbetet har i denna del anfört.
Såsom i promemorian anförts har behovet av lagbestämmelser, som
möjliggöra ett effektivt ingripande mot den antisemitiska"propagandan.
under senaste tiden framträtt med ökad styrka. På grund härav synes det
tillfredsställande, att frågan om lagstiftning i ämnet ånyo upptagits till
övervägande.
Vad som i ärendet förekommit giver oförtydbart vid handen, huru svårt det är att på förevarande område meddela bestämmelser, som äro tillräckligt klara och effektiva utan att samtidigt innebära risk för att andra
