Uttalanden i samma riktning ha gjorts av Göta hovrätt, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, överståthållarämbetet ävensom av länsstyrelserna i Kronobergs samt Göteborgs och Bohus län.
Tvekan angående behovet av lagstiftning i ämnet har däremot uttalats av länsstyrelsen i Södermanlands län. Länsstyrelsen i Malmöhus län har till en början uttalat, att länsstyrelsen helt delade uppfattningen att en hat- och hetspropaganda mot särskilda befolkningsgrupper borde undertryckas med alla medel; särskilt anstötlig vore även enligt länsstyrelsens mening en propaganda som misskrediterade vårt land i utlandets ögon på sätt i den remitterade promemorian framhållits. Därefter har länsstyrelsen emellertid anfört, att den nu ifrågasatta lagstiftningen praktiskt taget hade samma innebörd som det genom justitiedepartementets promemoria av den 27 oktober 1943 framlagda förslaget angående lagstiftning mot rashets och straffrättskommitténs förslag till stadgande om straff för "hets mot folkgrupp", i anledning av vilka båda förslag länsstyrelsen i avgivna remissyttranden ifrågasatt lämpligheten av en dylik lagstiftning. Motiveringen för denna länsstyrelsens ståndpunkt hade främst varit att vissa intressegrupper i samhället icke borde erhålla en privilegierad ställning i den politiska debatten. Denna uppfattning hade länsstyrelsen icke nu funnit anledning att frånträda. Med hänsyn särskilt till den misskreditering för vårt land som den härifrån emanerande antisemitiska propagandan i utlandet utgjorde, vore det emellertid möjligt att betänkligheterna mot lagstiftningen borde vika. Straffrättskommittén har framhållit, att vägande principiella invändningar kunde göras mot att genom lagstiftning inskrida mot sådan hetspropaganda, som här vore i fråga, och hänvisat till att det på grund härav endast varit med tvekan som kommittén i sitt förslag till lagstiftning om brott mot staten och allmänheten upptagit det förut Omnämnda stadgandet om straff för "hets mot folkgrupp". Advokatsamfundet har likaledes, under hänvisning till vad samfundet anfört i remissyttrande över straffrättskommitténs förslag, ifrågasatt, huruvida lagstiftning vore ett effektivt sätt att komma till rätta med de ifrågavarande företeelserna. Ett direkt avstyrkande av lagstiftning i ämnet föreligger endast i det av länsstyrelsen i Gävleborgs län avgivna yttrandet, enligt vilket behovet av straffskydd mot rashets och dylikt redan får anses tillräckligt beaktat i det till lagrådet remitterade förslaget till lagstiftning om brott mot staten och allmänheten.
Beträffande frågan ur vilken synpunkt hetspropaganda
främst bör anses straffvärd och den därmed
sammanhängande frågan om utformningen och placeringen i strafflagen av ett stadgande
i ämnet, ha i yttrandena framkommit olika meningar.
Länsstyrelsen i Kronobergs län har tillstyrkt förslaget såsom väl ägnat att möjliggöra effektivt ingripande mot de vanligast förekommande formerna av förföljelse och förklenande propaganda mot vissa särskilda människogrupper för deras härstamnings eller religions skull. Skolöverstyrelsen har icke funnit något att erinra mot förslaget.
29 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 saml. Nr 80.
