gärning, förtalar eller smädar grupp av befolkningen med viss härstamning eller trosbekännelse". T. f. förste stadsfiskalen i Stockholm har uttalat, att en kränkning av andras människovärde icke borde jämställas med pornografiska gärningar och att den ifrågasätta lagbestämmelsen därför syntes böra infogas i annat sammanhang än det föreslagna. Länsstyrelsen i Södermanlands län har funnit en motsättning föreligga mellan det nu föreslagna stadgandets motivering och dess utformning samt uttalar härom:
Det synes stå i mindre god överensstämmelse med lagförslaget, att man
i motiveringen vill söka den teoretiska grunden därtill i den kränkning av
människovärdet, som därigenom med rätta anses ske. Man talar där till
eiiempel om en propaganda, som är ägnad att åstadkomma oförskyllt
psykiskt lidande för vederbörande individer, och om att det anstötliga i
propagandan ligger i att en viss folkgrupps medlemmar stämplas såsom
mindervärdiga på grund av något som redan från början av deras tillvaro
giver dem en viss prägel och som icke kan föras tillbaka till något
handlande av dem själva. Men samtidigt heter det, att avgörande vikt bör
tilläggas, att propagandan väcker anstöt inom stora medborgargrupper. I och
för sig är det givetvis tilltalande att söka bättre än den nuvarande
strafflagen förmår skydda själva människovärdet och hindra att människor av
utanför dem själva liggande orsaker behandlas såsom föraktliga eller
mindervärdiga. Men man måste ställa sig tveksam mot bärigheten av en
motivering sådan som den här antydda, när det ifrågasätta skyddet för
människovärdet icke slår vakt om de avsedda gruppernas eller individernas eget
intresse utan inskränker sig till att slå ned på sådana former av kränkning
av människovärdet, som väcka allmän anstöt; därmed är det ju de
utomståendes intresse att de bevaras från kontakten med dylika anstötliga
handlingar, som man tar tillvara.
I fråga om detaljutformningen av det nu framlagda förslaget
i och för sig har en del av remissinstanserna gjort vissa erinringar. Sålunda
har justitiekanslersämbetet funnit brottsbeskrivningen vara väl obestämd,
särskilt med hänsyn till uttrycket "människovärde". Ämbetet har härom
anfört:
Även om det i och för sig är tilltalande att låta människovärdet erhålla
den betydelse som utvecklats i promemorian, synes det likväl kunna
ifrågasättas, om uttrycket är så klart och entydigt, att det lämpar sig att ingå
som väsentlig beståndsdel i en brottsbeskrivning. Ämbetet befarar for sin
del, att ett sådant stadgande som det föreslagna skulle ge upphov till
åtskillig ovisshet och skilda meningar, huruvida en skrift etc. vore
straffbar eller icke och därigenom alstra en betänklig rättsosäkerhet. Det
förefaller icke kunna uteslutas, att fall rymmas under bestämmelsen som ej
torde vara avsedda att komma därunder liksom att det motsatta kan
inträffa. Sålunda torde beskrivningen av vissa politiska ytterlighetsmän, t. ex.
nazister, kunna tänkas ske på sådant sätt att allt människovärde
frånkannes dem, och då synes bestämmelsen bliva tillämplig, ehuru detta val icke
är meningen. Å andra sidan torde propagandan mot judarna kunna
bedrivas i sådana former, att den faller utanför brottsbeskrivningen. Så kan
bliva förhållandet, om judarna utmålas exempelvis såsom krigshetsare på
grund av profitbegär; i propagandan ha dylika beskyllningar vid flera
tillfällen riktats mot judarna.
