I straffrättskommitténs förslag voro menedsbestämmelserna utformade sålunda att, beträffande sådant varom vittne eller part enligt nya rättegångsbalken 36: 6 och 37: 7 ägt vägra yttra sig, såväl osann utsaga som förtigande av sanningen skulle medföra lägre straff än annan mened eller i ringa fall intet straff. Detta ändrades i remissförslaget därhän, att osann utsaga om hithörande förhållanden alltid skulle medföra nedsatt straff och förtigande alltid straffrihet. I den remitterade lagtexten har detta kommit till uttryck därigenom att brotten i 13: 1 och 2 beskrivits såsom att någon lämnar osann uppgift eller förtiger något varom han år pliktig att yttra sig, vartill anslutits bestämmelser om lägre straff där någon lämnat osann uppgift angående sådant varom han ej var pliktig yttra sig. Häremot ha tre ledamöter av lagrådet invänt, att osann utsaga och förtigande borde jämställas, att straffnedsättning borde medgivas endast om brottet vore att anse som ringa, samt att straffrihet borde inträda endast då gärningen innefattade avvärjande av misstanke att den under edsplikt eller sanningsförsäkran hörde eller någon honom närstående begått brott. Den motivering, som anförts för dessa ändringsyrkanden, synes mig vara övertygande, dock att tillämpningsområdet för den föreslagna straffrihetsregeln icke torde böra begränsas så snävt som här förordats. Det kan nämligen tänkas föreligga även intressekonflikter av andra typer än den angivna vid vilka straffrihet synes böra inträda för den som avger en oriktig utsaga. Ett vittne i ett skilsmässomål, som vid avgivandet av sin vittnesutsaga fördöljer att endera maken förövat äktenskapsbrott tillsammans med vittnet, torde sålunda i den allmänna uppfattningen förfara vida mindre klandervärt än den som i ett brottmål för att skydda sig själv avger ett falskt vittnesmål, varigenom en oskyldigt anklagad utsättes för fara att bliva sakfälld.
På grund av vad sålunda anförts har brottsbeskrivningen i 1 och 2 §§ uttrycket "förtiger något varom han är pliktig att yttra sig" utbytts mot "förtiger sanningen", varjämte i samma båda paragrafer slutmeningen ändrats till att innehålla endast den allmänna regeln att, om brottet är att anse som ringa, straffet skall vara fängelse eller böter. Vidare har i 4 § tillagts ett andra stycke enligt vilket straff ej skall ådömas, där någon lämnat osann uppgift eller förtigit sanningen angående sådant varom han ägt vägra att yttra sig och omständigheterna innebära skälig ursäkt för honom.
I denna paragraf har vidtagits den av ändringarna i 1 och 2 §§ föranledda jämkning, som tre ledamöter av lagrådet påfordrat.
