Såsom förut anmärkts, har i några –\ttranden understrukits, att föreningsjordbruket icke borde favoriseras i jämförelse med individuellt jordbruk. Sålunda anför förimltningsutskottet i Östemötlumls läns hushåilningssällskap. Sainbruksföreningarna böra arbeta under samma ekonomiska fömtsättningar som enskilda jordbrukare. De böra sålunda icke erhålla särskilda fordelar beträffande t. ex. farrendevillkor, köpesumma för egendom, produktpriser eller avsättning av produkter. I fråga om kapitalanskaffningen synes det nödvändigt, att sambruksföreningar vid starten erhålla billiga lån och möjligen vissa bidrag, men efter begynnelsestadiet böra de i detta hänseende jämställas med enskilda innehavare av jordbruk av motsvarande storleko. Föreningsjordbruket bör få vinna den utbredning, som det i konkurrens pa lika villkor med andra driftsformer kan visa sig mäktigt. Samma synpunkt framhålles av förvaltningsutskotten i Kristianstads, Örebro och Västmanlands läns hushållningssällskap. Även egnahemsnämnden i Göteborgs och Bohus län liksom Kooperativa förbundet understryker, att bestämmelserna om statligt stöd borde utformas så, att enskilda och kollektiva jordbruk tävlade på lika grunder. V Departementschefen. De skäl, som enligt min mening tala för att en lagstiftning om gemensamt ägande och gemensam drift av jordbruk böra komma till stånd, ha redan i direktiven till den nu avslutade utredningen tämligen fullständigt angivits. Vad därefter från olika håll andragits i ärendet har icke föranlett mig att intaga någon förändrad ståndpunkt till frågan. Såsom särskilt understrukits i fastighetsbildningssakkunnigas yttrande, kan förenings jordbruket komma att utgöra ett medel bland andra till det svenska jordbrukets yttre rationalisering. Föreningsjordbruket utgör på en gång ett medel att av små brukningsdelar skapa sådana jordbruk, där den nutida teknikens resurser kunna tillfullo uitnyttjars, och ett medel att bereda idugliga lantarbetare en självständigare ställning utan en fortsatt uppdelning av jordbruksarealen i individuellt brukade småställen. De erinringar, som i vissa av de avgivna yttrandena över betänkandet riktats mot tanken att införa föreningsjordbruket i vårt land, ha framför allt tagit sikte på den typ av sambruksförening, som avsetts komma till stånd genom att självägande jordbrukare sammanskjuta sin jord. Jag kan icke finna annat än att intrycket av den framförda kritiken i väsentlig mån försvagas, om man håller i minnet, att bildandet av sambruksföreningar – såsom både i direktiven till utredningen och i betänkandet understrukits – helt skall villa på frivillighetens grund. Emellertid synes mig riktigt, såsom i vissa yttranden anförts, att intresset bland självägande jordbrukare för bildande av sambruksföreningar kan antagas bliva större, därest föreningsbildandet icke nödvändigtvis förutsatte en omedelbar överlåtelse med äganderätt till föreningen av medlemmarnas jord. Jag återkommer i det följande till frågan, huruvida icke en viss uppmjukning i utredningsmannens förslag på denna punkt bör ske. Det är icke min avsikt att söka förringa de svårigheter, som otvivelaktigt
