allmänhet vore lyckligast att dessa förbindelser icke mot kvinnans och mannens önskan ledde till att barn sattes till världen; de sakkunniga hänvisade därvid till vad medicinalstyrelsen i annat sammanhang uttalat om den både stora och sorgliga erfarenhet, som i det hänseendet förelåg, att tillvaron av ett stort antal individer, som tillkommit genom tillfälliga och lösaktiga sexuella förbindelser utgjort och utgjorde en tung börda för samhället och ofta nog för dessa individer själva.
De sakkunniga anförde slutligen att de antikonceptionella medlen måste tillmätas stor betydelse i kampen mot de tilltagande kriminella fosterfördrivningarna och att starka skäl talade för att dessa skulle uppgått till ännu större antal, därest icke preventivmedel funnits att tillgå i den utsträckning som varit förhållandet. Sambandet mellan användning av preventivmedel och aborternas utbredning vore enligt de sakkunniga särskilt betydelsefullt då det gällde att avgöra, huruvida icke statsmakterna borde söka bidraga till att utesluta från marknaden sådana medel, som vore otjänliga för sitt ändamål, samt för avgörande av frågan om en prisreglering beträffande preventivmedel och tillåten propaganda för sådana medel.
De sakkunniga sammanfattade slutsatserna av vissa givna exempel i vilka användandet av preventivmedel i antikonceptionellt syfte framstode berättigat, i det omdömet, att de närmast syntes motivera underlättad tillgång till preventivmedel. De sakkunniga övergingo därefter till en granskning av de skäl, som anförts i motsatt riktning.
Mot spridningen av preventiva medel hade man således i den offentliga diskussionen åberopat betänkligheter med hänsyn till deras inverkan på nativiteten och den allmänna sexuella moralen. Beträffande först preventivmedlens inverkan på nativiteten anslöto sig de sakkunniga till medicinalstyrelsens uppfattning, att frågan borde inordnas i ett större sammanhang, och framhöllo, att, därest spridningen av preventivmedel medverkat till nedgången i nativiteten, detta till stor del torde hava skett under trycket av andra faktorer, såsom mera komplicerade och försvårade sociala förhållanden än tidigare, starka förändringar i livsåskådning och samhällssyn hos stora folklager o. s. v.
I detta sammanhang framhöllo de sakkunniga, att kunskapen om preventivmedel torde vara ganska allmänt spridd — icke minst på grund av den allmänna annonseringen i pressen — och att där sådana medel icke kommo till användning, oaktat barn icke önskas, detta berodde på att parterna förlitade sig på att någon befruktning ändå icke ägde rum, t. ex. på grund av coitus interruptus eller på bristande ansvarskänsla eller förmåga att reflektera över följderna av sitt handlande, såsom under alkoholpåverkan. Däremot vore enligt de sakkunnigas mening kännedomen om preventivmedel avsedda att användas av kvinnan icke i högre grad utbredda, vilket måste anses ödesdigert för de äktenskap, där mannen vore hemfallen åt alkoholism eller av annan grund icke hyste tillbörlig omtanke om familjens välfärd, och hustrun sålunda borde kunna förebygga icke önskade havandeskap.
Beträffande därefter inverkan på den allmänna sexuella moralen av preventivmedlens spridning ansågo de sakkunniga, att de farhågor, som härutinnan hysts, numera icke kunde tillmätas så stor betydelse, sedan en gång kunskapen om de preventiva medlen nått en allmän utbredning. Att en upplysningsverksamhet som bedreves på ett olämpligt sätt kunde medföra olägenheter måste dock erkännas och lämpliga åtgärder däremot vidtagas. En begränsning av tillgången på preventivmedel skulle hindra kampen mot de smittsamma könssjukdomarna och vore oförsvarlig under annan förutsättning än att samtidigt de tillfälliga könsförbindelserna minskades åtminstone i motsvarande grad. Enligt de sakkunnigas
