6 §
I denna lag avses med
- handlingar; handlingar som avses i 2 kap. 3 § första stycket första
meningen tryckfrihetsförordningen,
- vidareutnyttjande; användning av handlingar för andra ändamål
än det ursprungliga ändamål för vilket handlingarna behandlas av en myndighet.
I paragrafen har vissa redaktionella förändringar gjorts. Bestämmelsen
om att datorprogram inte ska anses vara en handling har flyttats till 3 §
sjätte punkten och formulerats som ett undantag från lagens
tillämpningsområde.
7 §
Om en myndighet får ta ut avgifter vid vidareutnyttjande av handlingar, får avgifterna inte överstiga kostnaderna för att reproducera, tillhandahålla och sprida handlingarna, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.
Om en myndighet är skyldig att ta ut avgifter vid vidareutnyttjande av handlingar för att täcka en väsentlig del av kostnaderna för en verksamhet, får de samlade intäkterna inte överstiga kostnaderna för att samla in, framställa, reproducera och sprida handlingarna, inklusive en rimlig avkastning på investeringar.
Oavsett krav på kostnadstäckning får arkiv, bibliotek och museer tillämpa bestämmelsen i andra stycket.
I paragrafen genomförs ändringen i PSI-direktivets artikel 6.
Paragrafen behandlas i kapitel 7. Lagens huvudregel har ändrats och
följer av första stycket. Materiellt motsvarar undantaget i andra
stycket den nuvarande huvudregeln.
Lagen ger i sig varken någon rätt eller skyldighet att ta ut avgifter. För att en myndighet ska få ta ut avgifter krävs ett bemyndigande. Bemyndigandet kan antingen vara generellt eller specifikt. För statliga myndigheter ger avgiftsförordningen (1992:191) ett generellt bemyndigande under vissa förutsättningar, medan kommunallagen (1991:900) ger det för kommunala myndigheter. För statliga myndigheter kan särskilda avgiftsbemyndiganden finnas i till exempel myndigheternas instruktioner.
