Sida:Stolthet och fördom.djvu/223

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
217

Jag har aldrig hört maken! Er mor måtte ha varit en riktig slav, då det gällde er uppfostran.

Elisabet kunde knappast låta bli att dra på munnen, då hon försäkrade att detta visst inte varit fallet.

— Nå, vem undervisade er då? Vem skötte om er? Utan en lärarinna måtte ni ha blivit mycket försummade.

— I jämförelse med vissa andra familjer tror jag, att vi blevo det, men de av oss, som önskade lära sig något, saknade aldrig möjligheter därtill. Vi uppmanades alltid att läsa och hade tillgång till alla lärare, som voro erforderliga. Men de, som ville vara lata, kunde visserligen få vara det.

— Ja visst, utan tvivel, men detta är just vad en lärarinna brukar förhindra, och om jag hade varit i er mors ställe, så skulle jag på det ivrigaste ha tillrått henne att anställa en sådan. Jag säger alltid, att i uppfostran ingenting kan åstadkommas utan oavbruten och regelbunden undervisning, och ingen annan än en lärarinna kan meddela en sådan. Det är märkvärdigt, hur många familjer jag har varit i tillfälle att förse med lärarinnor. Det är alltid en glädje för mig att få en ung flicka väl placerad. Fyra brorsdöttrar till mrs Jenkinson ha genom mig fått de utmärktaste platser, och senast härom dagen rekommenderade jag till en plats en annan ung flicka, som jag av en ren händelse hört omtalas, och familjen är högst belåten med henne. Mrs Collins, talade jag om för er, att lady Metcalfe gjorde visit i går för att tacka mig? Hon tycker, att miss Pope är en riktig skatt. »Lady Catherine,»