mottogs, bildade en egendomlig dialog och var fullkomligt i överensstämmelse med hennes uppfattning av dem båda.
— Så förtjust miss Darcy kommer att bli över att få ett sådant brev!
Han svarade icke ett ord.
— Ni skriver ovanligt fort.
— Ni misstar er. Jag skriver ganska långsamt.
— Så många brev ni måste ha anledning att skriva under loppet av ett år! Affärsbrev också! Så vidriga jag tycker att de skola vara!
— Det är tur då, att de falla på min lott i stället för på er.
— Var snäll och säg er syster, att jag längtar att få träffa henne.
— Det har jag redan gjort en gång i enlighet med er önskan.
— Jag är rädd för att ni inte tycker om er penna. Låt mig formera den åt er. Jag formerar pennor utmärkt bra.
— Tack så mycket, men jag formerar alltid mina pennor själv.
— Hur bär ni er åt för att skriva så jämt?
Intet svar.
— Säg er syster, att det gläder mig mycket att höra, att hon gör framsteg på harpa, och var snäll och tala om för henne, att jag är alldeles hänförd över hennes vackra lilla ritning till ett bord, och att jag tycker, att den är oändligt överlägsen miss Grantleys.
— Tillåter ni mig att uppskjuta uttrycken av er
