Hwad wäsend som man sigh at företagha tänker/
Man intet finna skal som ängstar ey och kränker;
Thet sälsamt mån gå til i thenna jämmerdaal/
Man annat finner ey/ än undertryck och qwaal.
Är en aff Härkomst stoor/ och prydd medh wijsan Ande/
I Träldom måst han blij/ medh umsorgh förstå Lande;
Är han aff ringa Börd/ ey lärt haar någhot gått/
Han heelt förachtat är/ och blifwer all mans spått.
Om han är stark til Lijffz/ och hafwer sunda Ledher/
Sin Kropp til Kötzligh lust/ han brwkar och beskeder;
Och är han offta siuk han haar en stadigh dödh/
Han är heel arm/ fast han haar Godz til öfwerflödh.
Beklädher han högh staat och måst til Hofwa lefwa/
Sin frijheet läter han/ och måst i fruchtan swäfwa/
At han ey ogunst får/ och degraderat blijr;
At hemma stadigt blij/ är och ett slätt plaisijr.
Är han en åkerman/ then brukar medh sijn' händer;
Thet är en stadigt sårgh/ som aldrigh återwänder.
Om han en Krigzman blijr så måste han drijfwa mordh
På then/ som honom ey haar giordt emoot ett ord.
Och handlar han til Siös/ medh skön ock rijke wahrer/
Han stadigt ängstar sigh/ för all aff stoora fahrer;
Om han och innom Landz/ sin handel drijfwa må/
Han gör förslagh/ men Godz tå skal han stort ey få.
Om man stoor lycka haar/ hans hierta sigh förhäfwer/
Han effter högheet stoor/ och fårfängh ära sträfwer:
Om han aff undertryck/ städz och beswärat blijr/
Så är han som en Matk/ then man på Marken sijr.
Om honom Ächta stånd/ inträdha ey behaghar;
At stadigt ensam blij/ thet är bedröffligh daghar:
Om man sigh Giffta wil/ han blifwer bunden fast/
Han meer försöria får/ han haar en stadigh last.
Ty om han fruchtbar är/ med Hustrun barn mång winner
Fast han war lustigh för/ får han bedröfwat finner:
Om han och i thet stånd/ slätt inga Barn tå får/
Han fåfängt Giffter är/ hans Hws til intet går.
Om han en Deyeligh/ til ächta Hustru tagher/
Ehwad som är fast skönt/ thet lätt hwar man begher:
Sida:Sundhetzens Speghel-1642.djvu/250
Den här sidan har korrekturlästs
