Om han en skygg och taar/ så höör hon mindre kijff/
Hwad seen han haar tå ey ett lustigt tijdh fördrijff.
Är hennes rijkdom stoor/ och han haar lijten ränta/
Förwijtelse han tå för kärleek sigh skal wänta:
Om han är arm/ och hoon ey haar stoor rijkedom/
I sorgh han lefwer doch/ fast hon är wore from.
Om hon och läsit haar och tyckes wara kloker/
Sin man hon Mästra wil/ och kallar honom Toker/
See ther ett twistigt hws/ thet gifwer stort förtreet/
När hon sin stycker och ey rättligh göra weet.
All ytterst/ är en ung/ i högste luften lefwer/
I mångha fahrer han som i en Siö fast swäfwer:
Om en och åldrigh blijr/ han nalkas högste nödh;
Hans kropp snart bråtas mäst alt med then blecka död.
Hwem fins tå uthan sårgh/ hur' lustigh han må wara:
I störste glädien man sigh fruchtar fast för fahra/
Så är thet aldrabäst/ at aldrigh komma hijt
Til Lijfwet; eller och i snarheet blij thet qwitt.
Medh thesse effterfölliande skäl/ blifwer uthwijsat/ at hwad man sigh företagher/ så hafwer thet och någon frögd och nyttigheet medh sigh.
Hwad Stat är som en kan i werlden öfwerkomma/
Som man ey kan utaff/ bekomma någhon fromma?
Ey för förkastad Dagh/ ey så bedröfligt Åhr
Fins/ at hwem lefwa kan/ ey någhon glädie får.
Om en haar klokt förstånd/ och thet medh wärker wijsar/
Han æstimeras högt/ hwar man fast honom prijsar:
Om han ey nyttigh är/ widh tienst ey bunden fast/
Om han ey wärdas stort/ så är han uthan last.
Om han i stoora Hooff/ sigh och at finna låter/
Han wäl bekanter blijr/ thet offta honom båter;
Behagar han ey thet/ sitt eghet gagn man gör/
Så är han sielff sin Fougt/ hwem hojnom tå förför?
Om han och Åkren wil at brwka/ Såå och Plöija/
Een billigh wist han får/ ther medh han sigh kan nöija:
