tum i höjden. Båda lydde rop och låto locka sig vid 1 månads ålder; 3 månader gamla, förtärde de, utom gräs, bröd och löf, 8 kannor mjölk om dagen. Honan dog olyckligt vis af utsot, 4 månader gammal; hanen uppnådde 9 år, kunde ridas och köras för släda samt var alldeles icke rädd eller elak. Han inöfvades mest genom lek och utan aga, vandes tidigt vid nya föremål, buller, skott och dylikt; var sin husbonde framför allt annat tillgifven, och igenkände till och med hans kläder, genom lukten. Vid 2½ års åider var han redan 12 qvarter 1½ tum hög till veka ryggen. — I Preussiska länderna äro i många år vid Kgl. Stuterierna försök anstäldta med Elgkalfvar, som man tidigt vant att di Kor, som öfver vintern ätit hö och hafra, blifvit feta och lefvat 2, några 3 år: men som då i de heta sommarmånaderna börjat få utsot och sedan dött mot hösten eller vintern. — Hr. Livingstone i New York har icke längesedan uppfödt 3:ne Elgkalfvar, hvilka han lålit beta tillsammans med sin boskap; 2 år gamla, voro de lika tama som fölungar vid 2—3 års ålder. — Kgl. Vettensk. Akademien har senast år 1803, för i Finland tamda Elgkalfvar, utbetalt den belöning af 30 R:dr, som Hon år 1779 derföre utlofvade.
Huden bereds som semsk, är af betydligt värde och användes till många behof; på en madrass och under lakanet är den sval och mjuk att ligga på, samt förekommer liggsår. Köttet är mörkt, något groftrådigt, men välsmakligt om Djuret är dödadt vid tjenlig tid. Tungan anses som en läckerhet, jemte mergen, som finnes i de cylindriska benen. I Canada värderas mest mulen eller nosen, hvaraf tillika med öronen en god rätt skall kunna tillagas. Salt, torkadt eller rökt Elgkött brukas äfven. Benen, hvaraf mergen är uttagen, tjena hos Svarfvare till åtskilligt arbete, emedan de likna Elfenben. Af hornen raspade, beredes liksom af Renhorn och Hjorthorn, ett ätligt gelé, eller ock Snickarlim; de nyttjas äfven till skaft på knifvar, hirschfängare, m. m. Af klöfvarna göras Elgkloringar, fordom utropade såsom gagneliga mot krampsjukdomar.
Alltid var okunnighetens tidehvarf också tillika lättrohetens. Elgen och Renen voro för de varma klimatens invånare, länge lika okända som Elefanten för nordens inbyggare. Jul. Cæsar utbredde om Elgen samma villfarel-
