Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/160

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
91
BINNIKEMASK.

Zeder och Rudolphi. De ha också uppdagat embryoner uti dem.

Från Sid-papillerne löpa 2:ne af Werner först upptäckta rörlika kärl, ett större och ett smalare, ända till eggstocken, dock utan att omedelbart dermed förenas. Om dessa äro Maskens kön-delar, är väl icke ännu afgjordt; men det synes ganska rimligt, att Binnikemasken är Tvåkönad, och att parning kan ske så väl genom särskilta leder på en och samma mask, som genom 2 åtskilda medelst förening sinsemellan af de papiller vi nyss omtalat, hvartill också djurets förmåga att vrida, knyta och sammanrulla sig tyckes föranleda.

Mängden af egg som sålunda alstras, är ganska stor, ehuru det beror utan tvifvel af omständigheterna huru många qvarblifva och utvecklas. Ju mera fredade och ju mer passande vätskor de finna, desto större kan deras antal blifva. Enligt Bloch träffas redan fullkomliga egg hos en Mask som är endast 4 månader gammal.

Ehuru Binnikemaskens storlek är olika efter dess ålder, kan säkert icke Plinii uppgift besannas, att han findes hålla 100 alnar i längden. Det är en gissning, härledd derifrån, att man ansett alla efter hvarannan bortgångna stycken af masken såsom hörande blott till en ende, fastän de varit af flera. Emedlertid har man sett exempel uti ett öppnadt lik, att masken sträckt sig ifrån nedra mågmunnen till 7 tum ofvan slutet af ändtarmen, hvilket gör en längd af åtminstone 15 alnar, och mycket deröfver om lederne äro hopdragne på masken. Man anser nu mera såsom säkert, oaktadt en fordom rådande mening om motsatsen, att Binnikemasken blott i den smalare eller hufvudändan äger förmåga att genom nya tillsatser eller leder öka sig, hvarföre ändamålet med dess utdrifvande icke lyckas, om denna ända icke medföljer. De stycken, hvilka ej sällan och ofta i mängd bortgå, och sedan äldre tider bära namn af Gurkmaskar, äga icke denna egenskap, och äro att anse såsom mer utbildade och liksom mognare delar, hvilka merendels eggstinna afsöndras och , sedan de uttömt deras innehåll, såsom öfverflödige afföras genom tarmkanalen, under det de öfre hophängande lederne, småningom utväxande, intaga de förras ställe. Till hvilken ålder en Binnikemask må hinna, kan icke lätt, om någonsin, afgöras. Hunter såg en flicka, som i flera år lemnade stycken af det breda slaget, och först på det 8:de hufvudändan