N:O 37. 38.
REN.
CERVUS Tarandus. Ren-Oxe, Ko. På Lappsk. Boetfoi. Påtso. På F. Peura, Poro, Porro. På Fr. Renne. På Eng. Raindeer. På T. Rennthier. På D. o. N. Rensdyr. — Simler. (Renko).
Hornen äro greniga, uppräta men utböjda trinda, i toppen plattade och handlika.
Linn. Syst. Nat. ed. Gmel. 1. 1. p. 177. — Faun. Sv. p. 41. Amœn. Acad. 4. p. 144. — Mus. Ad. Fr. 1. p. 11. — Cl. 1. Mammalia Ord 5. Pecora. — Retz. Faun. Sv. p. 42. Thunb. Sv. djur. s. 69. — Plin. H. N. 8. 34. — Aldrov. blsulc. p. 859. — Scheff. Lapp. p. 338 — Ruffon Hist. Nat. 12. p. 79. t, 10-12. — Pennant. Quadr. 46. h. 36. Arct. Zool. 1. p. 24. — Cuvier Tabl. élém. g. 161. (des Ruminants) — Schreb. Säugth. 5. t. 243. — Leems Beskrifn. om Finmark. s. 133. — Crantz Grönl. 1. s. 71. — Le Bruyn. Voy. 1 p. 7. 8. — Mart. Spitzberg. s. 99. — Phipps Voy. p. 185. — Gr. v. Mellin in Schr. d. berl. Naturf. Ges. 1. s. 1. — 4. s. 123. — Stralsund. Magaz. 1. s. 400. — Högström beskr. om Lappm. s. 78 etc. — Holstén K. V. A. Handl. 1774. s. 124. — Grape dersam. 1804. s. 86.
Få trakter af Jordklotet äro så odrägligen heta eller
kalla, der menniskor icke finnas eller äro af dem bebodde.
Ofantliga öcknar under de varma nästan brännande
himmelsstrecken, der aldrig plogbillen ristat någon jordtorfva
eller Pomona skänkt ett enda fruktslag mer än på
Alperna, eller de klimat hvilkas evigt snöbetäckta höjder en tid
bestrålas af midnattssolen, — de äro ändå aldrig så bara,
så beröfvade all fruktbarhet, att icke herden finner bete
för sin hjord och tillfälle för någon Boskapsafvel. De der
som pressa olivern och trampa drufvorna, anse honom,
antingen svedd af dagens stjerna eller omgifven af is och
snöbäddar, för vanlottad, olycklig: men jemföra vi
Herdalefnadens maklighet med Landtbrukarens oaflåtliga mödor,
torde det vara svårt att förklara, hvilkenderas tillstånd
må äga företrädet. Torde hända, saknar Herden den
sednares någon gång fylligare utseende, men han råder om
sig sjelf, under det den andre bär oket likt trälen,
förnyadt med den kommande dagen. Jordbruket medför
oändliga omsorger, ofta tillintetgjorda genom minst
befarade fastän naturliga ofällen, och äfven, utom deras
åverkan, stundom knappt tillräcklige att förvärfva brödbetan.
Då å andra sidan, Herden, fri från dessa mödor, inom sin
