Käkarne äro skarpa i kanten utan några tänder utom de fintandade blekgula brosken uppe i gommen. Svalget synes par gånger längre än näbben och mrgan köttfull. På ömse sidor af hufvudet löper från ögonen till öfre käkens bakresta tverrand, som är upphöjd, en hvit linie och denna med den ofvannämda tversöfver vingarne, erbjuda det bästa skiljetecknet af Torden från andra arter. Stjerten är viggformig och svart liksom de 11 Styrfjädrarna, af hvilka det medlersta paret är smalast och deras undre täckfjädrar samt under gumpen hvita. Fötterna äro samfota eller sittande bakom jemnvigts punkten, och äga den inre klon kortast.
Då fågeln endast är årsgammal synes färgen mera gråaktig på halsen, och han saknar ofta tverfårorna på näbben, äfven som den hvita randen från ögonen[1]. Huruvida deremot den svartnäbbade Alkan (A. Pica), som visar föga tecken till någon fåra på käkarne, är en yngre Tord, torde icke ännu med säkerhet kunna bestämmas[2].
Omkring Maj månads början, efter isarnes uppbrott och sedan de till det mesta försvunnit, plär Torden åter infinna sig på de ställen, der hans tillhåll tillförene varit och bereder sig der till eggläggning, fastän detta icke sker, kan hända, förrän efter medlet af månaden. Ett ensamt egg fordrar väl också ingen brådska. Egget är något större än det af en Anka. Storändan är mycket mörk, nästan svart, men ofvanför, samt mot den snarare afrundade än spetsiga lilländan är egget tecknadt med smutsigt hvitgrå figurer och strek utan ordning. Detta egg lägges på bara klippan, utan minsta underbädd, icke sällan fästadt vid hällen genom den sega och klibbiga vätska som omger det vid värpningen, och hvilken hårdnar likt ett cement som förekommer eggets bortrullande. Samhällsvis boende till 100 par inom samma bergsklyfta, allt som rummet tillåter, ligga de hvar på sitt egg och som de lefva i engifte troligen makarne till skiftes, hvilka, sedan ungarne framkommit, föda dem med fisk, tills de vunnit nog styrka att följa med till hafs, förunderligen nedhulpne från höjden af klippan der de blifvit kläckte, på det sättet, att föräldrarne flyga under dem med tätt förenade vingar utan flaxande, men snedt nedåt, så att ungen, hvars ännu
