blad, som utgöra första läggets början och slut, hafva förmodligen tillkommit för att ersätta de först skrifna, genom någon tillfällighet förstörda bladen. — Särskild uppmärksamhet förtjenar den utmärkt realistiska visan, v. 643—732, som är fullkomligt original, utan någon förebild i platt-tyska texten. Sambandet med denna, som är skrifven af en okänd dichter Stephan i senare hälften af 1300-talet, visas så väl af några rent öfversatta verser, som ock deraf att två af schackfigurernas namn ”ollin, ollan” och ”finna, finnor” äro helt enkelt lånade från tyskans ”olde” och ”vinne”. Nämnas må här att ollin (lat. alfinus, alphilus) är löparen; riddaren är hästen; rokken: tornet; och finna: bonden, — Då undantagsvis i detta fall finnes möjlighet att gifva närmare redogörelse om de två redaktionernas förhållande till hvarandra, bifogas här en sådan vid slutet.
N. 5 Historia s. Olai är ett mycket
knapphändigt och dåligt sammandrag af Snorre
Sturlasons Saga Olafs ens helga. Förmodligen är det
gjordt under Karl Knutssons regering efter
handskrifter, som hemfördes på hans hemresa från
kröningen i Norge 1449. En af dessa är säkerligen den i
Kongl. Biblioteket bevarade n. 2 i qvart af isländska
handskrifter; men att icke denna ensamt begagnades,
visas af en liten omständighet. Deri förekommer
neml. icke uppgiften om Olafs dop då han var ”aa
tridia aare”, vers 208, och denna uppgift måste
således vara hemtad från annan källa, kanske en codex
af Olaf Tryggvasons saga.
N. 6 Julens och Fastans träta tillhör
förmodligen medlet af 1400-talet och möjligen äfven
