dramatikens område, då den lilla dialogen gerna kan hafva ingått uti något af de då för tiden brukliga fastlags-spelen.
De fyra historiskt-politiska och moraliska visorna
n. 7—10 äro sannolikt alla skrifna af
Strengnäsbiskopen Thomas († 1443), enligt hvad vanligen
antages, fastän den gamla uppgiften finnes endast vid
två: Friheten och Troheten. Man har sagt, att den
förra skulle vara öfversatt från Tyskan, men detta
har ej kunnat bekräftas; deremot har stycket i vår
tid blifvit öfversatt till detta språk; att en
fremmande förebild funnits är dock ingalunda otroligt.
Den skotske skalden John Barbour († 1395) börjar
eget nog sitt lofprias öfver Friheten (uti Bruce) på
samma sätt som vår Thomas:
- A! Fredome is a noble thing.
Men detta är också allt; sedan finnes ingen likhet.
N. 11 Eriksvisan är sannolikt diktad under Karl
Knutssons tid, i nära samband med författandet af
prosaiska krönikan och lilla rimkrönikan, der den
från Jordanes låntagne Erik (Berig, Veric) först
uppträder. Den på Schroderi arkaiserade text (i
öfversättningen af Johannis Magni Historia 1620) grundade
åsigten, att visan skulle vara ett par århundraden
äldre och ursprungligen skrifven med runor, torde
icke behöfva vederläggas. Å andra sidan är det
visst, att, ehuru ingen gammal handskrift deraf
finnes qvar, Schroderi text icke kan hel och hållen
vara falsarium, ty Terseri i hufvudsak lika
uppteckning på vanligt bokspråk är gjord åtminstone
20 år förut. Då nu ingendera är öfversatt från den
latinska, betydligt olika texten på antik meter hos
