tid, då de norska höfdingarne sökte leda sina anor upp till sagans alla heroer, till Sigurd Fafnesbane såväl som till Ragnar Lodbrok.
Den första afdelningen, den egentliga Lodbrokssagan, som tydligen icke har något historiskt underlag och som således ej kan referera sig på den historiske Regnerus, berättas i Þáttr ungefär på samma sätt som i Ragnarssagan, och om samma episod handlar första strofen i Krákumál. På Island tyckes således den ursprungliga Lodbrokssagan blott hafva innehållit Thora Borgarhjortsepisoden. Hos Saxo är däremot sagan rikare. Berättelsen börjar där med en annan episod. Den svenske konung Frö ville nödga Norges alla kvinnor att blifva skökor, och Regnerus kommer dem då till hjelp. Därvid gör han bekantskap med sköldmön Lathgertha och friar till henne. Hon ber honom då att besöka henne i jungfruburen, och till dennas skydd ställer hon en björn och en hund. Regnerus kommer, nedlägger de farliga djuren och blir Lathgerthas make. Saxo berättar vidare, att han slutligen försköt henne, och därefter anför han episoden om Thora. I det hela berättas denna på samma sätt som i Ragnarssagan. Thoras fader säges här dock vara konung i Sverige, och ormarna äro två.
Jag vågar ej afgöra, om Lathgertha-episoden ursprungligen hört till Lodbrokssagan. Den berättas blott hos Saxo och förefaller såsom en dubblering af den egentliga Lodbrokssagan (Thora-episoden). Å den andra sidan kan ju tänkas, att denna episod i den ursprungliga sagan haft till syfte att förklara, huru Lodbrok — genom att nedlägga björnen och taga hans hud — förvärfvat sig sin egendomliga dräkt (jämf. sagan om Herakles lejonhud).
Thora-episoden åter behandlar ett vida spridt heroiskt-mytiskt motiv: hjälten befriar jungfrun från ett farligt odjur samt får henne — samt vanligen äfven en af odjuret vaktad skatt — såsom segerlön, och detta motiv torde mer eller mindre varieradt återfinnas hos de flesta folk. Under antiken möter det oss under mångfaldiga variationer i sagorna om Jason, Perseus m. fl.; inom den germanska litteraturen återfinna vi det i sagorna om Sigurd Fafnesbane, Wolfdietrich m. fl. sagohjältar. Hos Saxo förekommer det också i sagan om Frode, som, skyddad af tjurhudar, kämpar emot en drake (dock utan att därjämte befria någon jungfru), och i sagan om Alf och Alvilda. Alvilda, dotter till goternas konung Syvardus instänges af sin fader, och tvänne ormar sättes till hennes vaktare. Alf kläder sig i en blodig djurhud och nedlägger dem.
