Det här använda sättet att uppföra murarne — rå och klufven granit i rikligt murbruk — är icke blott det vanliga i kyrkobyggnader från den tidigare medeltiden i Mälardalen, utan också i andra områden, der gråstenen utgör det lättast tillgängliga materialet, såsom på Själland och de andra danska öarne. Emellertid har i ett stort område i Norden, Jylland, graniten hehandlats med långt större omsorg. Der är väggen ofta — ehuru ej alltid[1] — uppförd af noggrant tillhuggna qvadrar, som lagts fog vid fog nästan utan allt murbruk. De författare, som behandlat dessa kyrkor, hafva emellertid ej framhållit någon skilnad i ålder mellan dessa båda olika behandlingssätt af materialet.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 154 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf. Bildtext: Fig. 2. Lillkyrkan på Näs kyrkogård, Upland. |
Det är naturligtvis möjligt, att en sådan åldersskilnad ej heller finnes. Detta skulle dock då vara i olikhet med hvad som är fallet i områden, der lätthandterligare naturlig sten är byggnadsmaterial. I Parkers handbok betonas det sålunda med anspråk på att vara en regel utan undantag, att den mest i ögonen fallande skilnaden mellan »early» och »late Norman work», mellan 1000- och 1100-talens
- ↑ Kyrkor af rå och klufven gråsten förekomma också i Jylland. Jfr Uldalls uppsatser i Aarbøger 1894 och 1895.
