de spetsiga gördel- och sköldbågarnes midtpunkter ligga på i det närmaste samma höjd. Hvalfvens tryck på väggarne upptages icke af sträfpelare, utan motverkas endast af murens tjocklek. Likaledes har man i Bondkyrkan — såsom i det föregående omnämnts från Strengnäs domkyrkas tredje byggnadsperiod — för att få hvalftrycket att riktas nedåt byggt på muren, här icke mindre än 11⁄2 meter (se plansch 2). Detta visar, att detta parti af kyrkan byggts, innan det gotiska sträfsystemet var kändt i Norden. Att hvalfven i Bondkyrkan i förhållande till andra sådana i romanska byggnader i Norden te sig så luftiga, ha en sådan smidighet och elegans i formerna beror på, att de här slogos samtidigt med väggarnes uppförande och sålunda ingingo i byggnadsplanen. I Strengnäs, Vesterås och annorstädes äro de deremot senare än högkyrkans väggar, och de svårigheter, man derför skulle öfvervinna, voro så stora, att det ej kunde ske annat än på skönhetens bekostnad.
Att man likväl icke, hvad Bondkyrkans hvalf angår, behöfver dra sig för att kalla dem romanska, beror på den omhvälfning af uppfattningen af hvalfvets utvecklingshistoria, som de senaste forskningarne på området gjort gällande, sammanställd med den väl allmänt erkända principen, att, om byggnadskonsten under denna tid gjort viktiga konstruktiva framsteg och dessa blifvit bekanta på en trakt, en återgång till äldre — mindre praktiska — icke får antagas.
De nämnda forskningarna ha skett i gotikens hemland och undersökningarna ha omfattadt ett rikhaltigt material. Deras resultat torde vara af det intresse för dateringen af det byggnadsparti af Bondkyrkan vi här behandla, att de må i korthet antydas[1].
Hvalf af flere slag — tunnhvalf, kupolhvalf och krysshvalf för att nämna de vigtigaste — äro ingalunda ovanliga i 1000-talets byggnadskonst. Den begynnande omhvälfningen i deras konstruktion inträder i och med det att man i krysshvalfven börjar att använda hvalfribbor för att uppbära hvalfkapporna. Breda, klumpigt huggna sådana ribbor äro påvisade på flere platser före år 1100. Under de första 25 åren af följande århundrade experimenterar man
- ↑ E. Lefèvre-Pontalis: L’Architecture religieuse dans l’ancien diocèse de Soissons au XI et XII siècles. I, Paris 1894 kap. VII. Referat af Max Hasak: Die Kirchen Gross S. Martin und S. Aposteln in Köln. (Die Baukunst 11.)
