med problemet och kort efter 1125 är krysshvalfvet med ribbor, slaget öfver rektangulär eller qvadratisk yta, konstrueradt. Ribborna äro antingen runda eller qvadratiska, mer utvecklade former förekomma också. Dessa hvalf förekomma emellertid icke hvar som helst inom kyrkorna, utan endast i tvärskepp och sidoskepp; oftast äro de numera qvar endast i midtqvadraten, alldenstund de andra partierna äro under tidernas lopp förändrade. Till följd af hvalfvens konstruktion förändras omgifningsbågarne och arkadbågarne från rund- till spetsbågar.
Under senare delen af 1100-talet fortgår utvecklingen af formerna. Hvalfven börja också att slås i midtskeppen. Ribborna bli smalare och elegantare. De vanligaste slagen af dessa äro en rundstaf, (icke sällan mandelformig), eller tre rundstafvar tillsammans. Under denna omgestaltning i de konstruktiva delarne fortfara kyrkorna att i det yttre, i fönster, dörrar, triforiebågar o. s. v. bibehålla rundbågen. Först något in på 1200-talet är rundbågen fullständigt ersatt i dekorationen af spetsbågen. Vid samma tidpunkt har emellertid det sexdelade hvalfvet öfver två travéer redan börjat uppträda.
Emellertid blefvo kyrkor med det för 1100-talets senare hälft karakteristiska utseendet af ett gotiskt inre och ett romanskt yttre ofta uppförda i Burgund och af cistercienserorden fördes de derifrån sedermera ut öfver Europa. Denna orden har som bekant mer än allt annat varit kulturbringaren till våra trakter under 1100-talets senare del, och det torde icke behöfva anses vara en oförvägen gissning att se inflytande från denna munkordens byggnadsverksamhet i byggnaden af Bondkyrkans inre, som i de konstruktiva delarne visar så många nyheter och i de dekorativa är så enkel och konservativ.
⁎
De hvalf, som nu slogos i midtskeppet skadade den inre smygen på rundfönstret i kyrkans vestgafvel. Det ser visserligen ut som om man sökt tillgodogöra sig ljuset från detsamma och under hvalfvet lemnat en öppning. När tornet uppfördes till sin n. v. höjd, blef ljustillgången så liten, att det alldeles sattes igen.
Ljus in i den nya byggnaden fick man i stället säkerligen från ett eller flera fönster i östra väggen, som förstörts af de
