hvardera gafveln, ut till väktargången. De äro ytterst enkla utan alla detaljer och täckta af flata hvalf.
Många författare ha i allmänhet sagt, att den eller den kyrkan eller den traktens kyrkor varit befästa. Förtjensten af att ha påvisat de anordningar, hvarigenom gudstjenstlokalerna utrustats för att tjena som skyddsort för församlingen, tillkommer d:r Ekhoff i uppsatsen »Om kyrkornas forna egenskap af försvarsverk» Aarbøger 1899. Den största delen af denna undersökning egnas tornens försvarsanstalter af det skäl, att dessa äro i allmänhet bäst bevarade. Dock är icke blott den vigtiga principen: att det är otänkbart att anta endast tornet befäst utan motsvarande anstalter på de öfriga partierna af en kyrka, uttalad, utan äfven exempel såväl ur litteraturen som från bestående monument på långhus- och korförsvarsanordningar anförda. Af dessa senare exempel vill jag här endast åter nämna Källa kyrka på Öland och Upsala Domkyrka och till dem foga ytterligare några andra.
Bland dessa exempel, som tillfälligtvis här sammanplockas, må först katedralen i Reims anföras.[1] Ur Adlers anförda arbete kunna domkyrkan i Brandenburg, som har bröstningsmur på norra korsarmen, sockenkyrkan S. Maria i Stendahl med tinnkrans kring korkapellens murkrön och kyrkan i Prenzlau anföras. Äfvenledes Mariakyrkan i Danzig har enligt afbildningar i en nyligen om densamma utkommen monografi tinnar längs murkrönet. För öfrigt äro taken på dessa kyrkor ombyggda, så att tinnarne i deras nuvarande skick förlorat karakteren af att vara der för försvarsändamål. Som dekorativ afslutning å muren framträda tinnarne (såväl å sidoskeppens som midtskeppets och tornets murkrön) afgjordt i t. ex. Forthering Church, Northamptonshire, der de stora gotiska fönsterna förhindra hvarje tanke på, att det skulle vara en försvarskyrka.[2] Sådana kyrkor visa blott, hvilka traditioner byggmästarne följt vid valet af motiv för dekoreringen.
- ↑ Die Kathedrale von Reims af K. Schæfer (Die Baukunst h. 9) sid. 3. Förf. har ingen uppfattning af, att verkligen denna kyrka med afsigt försetts med väktargång och tinnkrans kring murarne och uttrycker sig följaktligen utan förstående. På en meddelad afbildning ur Villard de Honnecourts (1200-talet) skizzbok, framställande ett korkapell i Reims, afslutas murkrönet med tinnar.
- ↑ Afb. hos S. R. Gardiner: A students history of England v. 1 s. 311; från tiden efter 1434.
