Till dessa exempel från England och kontinenten vill jag lägga ännu ett och detta ett inhemskt: Vesterås domkyrka, hvilken vi redan så ofta haft anledning anföra i sammanhang med Bondkyrkans byggnadshistoria. Om de utländska kyrkorna i de anförda fallen tillfälligtvis fått ha qvar tinnarne på murkrönet, som af nutiden oförstådda minnen efter äldre anordningar, har Vesterås domkyrka liksom Upsala endast de mycket lättare förbisedda bjelkhålen efter väktargången kring kor och midtskepp qvar.
Hvad vi med denna axplockning velat konstatera, är då, att en yttre gång kring högkyrkans väggar, hvaraf vi finna spår i Bondkyrkan, är en anordning, som har talrika förebilder utomlands, och äfven inom landet förekommer, ehuru man ännu ej på grund af brist på observationer kan säga i hvilken utsträckning.
⁎
I samband med den nu omtalade ombyggnaden inuti kyrkan uppfördes på kyrkans södra sida en mindre tillbyggnad, nu använd som sakristia. Det må här påpekas, att såvidt jag vet, alla sakristior i dessa trakter annars äro uppförda på kyrkans norra sida. Det är då märkligt, att den vid Bondkyrkan anlagts så som skett, utan att jag kan förstå anledningen till denna omkastning.
Den del af den södra väggens gråstensmur, utanför hvilken sakristian skulle uppföras, refs — som det synes — ned till grunden och den så erhållna stenen användes till grund för tillbyggnaden. Sedan uppfördes murbiten igen af tegel och en liten, enkel, kanske senare också utvidgad dörr förbinder kyrkan med sakristian. Men hvarför denna nedrifning och detta återuppbyggande af muren? Det är en gåta.
Sakristian täckes af ett krysshvalf af samma slag, som kyrkans hvalf och med ribbor, som ha samma profil som de i kyrkan. Sakristians gafvelröste (inbyggdt i den n. v. södra utbyggnadens) är genombrutet af en manshög rundbågig dörröppning, som senare blifvit igensatt. Det kan förtjena anmärkas att så vidt vi kunnat se är det här det enda ställe, der en ordentlig rundbåge förekommer i Bondkyrkan. Ingen ytdekoration upplifvar röstets yttermur.
