Den egentliga försvarsvåningen är den nästa, tornets sjette och högsta. Att golfvet här skulle bära tung belastning — såväl försvararne som deras attiralj — ser man redan derpå att det gamla golfvet hvilat på dubbla lag af grofva bjelkar. Tre väldiga sådana gingo i öster—vester. Af dessa ligga ännu två qvar på den plats, de fingo, då tornet byggdes. Den tredje måste undanrödjas för klockorna. Dessa bjelkar bära falsar i två motstående sidor och hafva omnämnts redan i ett annat sammanhang. Det öfre laget bjelkar är alldeles borta, endast de ovanligt stora hålen äro qvar. Strax ofvan dessa finnas mynningarne till de kanaler, deri väktargångens likaledes ovanligt grofva bjelkar legat. Dessa kanalers antal — så vidt de nu äro qvar — och lägen visar planen af våningen pl. 2 och deras utseende planscherna med fasaderna. Fördenskull ingår jag ej här på en detaljbeskrifning af dem. Bjelkhålen mynna märkligt nog ut i den prydliga kornischformade utdragningen af norra och södra väggarne (en motsvarande saknas på de andra väggarne). — På östra väggens insida har en långsgående bjelke legat i kanalernas underkant.
Bjelkhål saknas ett stycke på midten af norra väggen. Det beror på, att man här en gång för att kunna taga in klockorna i tornet rifvit upp väggen. Sedan murade man igen väggen och detta i modernt förband. Detta visar att klockorna först kommit sent in i tornet. På den icke så ovanliga uppfattningen, att våra äldre kyrktorn skulle hafva varit klocktorn, är här icke värdt att vidare spilla många ord. Se härom den anförda uppsatsen i Aarbøger! Sjelf har jag dessutom vid resor i Mälarlandskapen funnit flere kyrkor, som ha både torn och klockstaplar ännu i våra dagar, och andra, der klockornas insättande i tornen i mannaminne eller nyligen skett.
Att upprifningen af muren skedde här på norra väggen i Bondkyrkans torn, berodde troligen på, att den gamla utgången mellan tornrummet och väktargången varit här. Ingen annan än denna har heller funnits ty de öfriga väggarne äro i orubbadt skick. Tornets fyra väggar äro ursprungliga ända till det rundtom lika höga krönet. De öfversta skiften äro starkt svärtade, minne från någon tornbrand. Utvändigt äro väggarne prydda af ett trappornament, dock af något annan form än på högkyrkans väggar.
Huru tornet upptill afslutats då det var färdigt, kan man nu endast uttala förmodan om. Sannolikt synes mig vara, att tornets
