äldre sakristian, lät man dem få ett gemensamt gafvelröste, i hvilket dock gränsen mellan sakristians gamla röste och det nya ännu är fullt tydlig. Utvändigt har röstet endast ett stort föga prydligt kors som ytdekoration. I höjd med korsets underkant finnas tre genomgående kanaler till mycket grofva bjelkar. Kanske har här funnits en balkong hvilande på dessa bjelkar ty hålen äro för grofva att vara efter ställningsbommar. Dessa båda kapell, som sist omnämnts, äro gifvetvis de yngsta utvidgningarne af kyrkan.
VII. Kyrkans omnämnande i den äldre litteraturen.
Hittills har vår uppgift varit att söka läsa af Bondkyrkans olika byggnadspartier hvad de upplysa rörande sin egen historia, och att söka visa den plats, de intaga i den nordiska byggnadsverksamhetens utveckling. Då Bondkyrkan ligger såsom den gör i närheten af det äldsta svea stiftets, sedermera ärkestiftets säte, har den kommit att omtalas i för svenska förhållanden mycket tidiga litterära alster och urkunder. Vi skola nu söka framställa vår åsigt om, huru dessa källor rättast böra förstås. En källa, hvilken med anspråk på trovärdighet omtalar Bondkyrkan som existerande på en bestämd tidpunkt, är utan tvifvel Vita S. Erici. Det bekanta stället i denna skrift innehåller, att Erik den helige mottagit underrättelsen om fiendernas snara framryckande, då han var närvarande vid gudstjensten i den heliga Trefaldighetskyrkan som låg på det berg, som kallades Herrens, och hvarest metropolitankyrkan var anlagd, då skriften författades.[1] Som detta sistnämnda med allra största sannolikhet skedde i samband med Erik den heliges skrinläggning,[2] hafva vi i denna notis fått dels en uppgift om att en kyrka existerade här på Erik den heliges tid och dels ett meddelande om, att denna kyrka vid den tid, då denna vita skrefs, kallades ecclesia S. Trinitatis. Jag skiljer och betonar dessa två saker, derför att bibliotekarien Annerstedt anfört detta ställe
