Den förklaring af dessa fakta, som ligger närmast tillhands och förr varit den vanliga, uppehålles ännu af Hauberg och uttryckes af honom sålunda (s. 366): »Den store Udbredelse, Denarerne fandt udover Mellemeuropa, hvorfra de førtes videre til de nordtydske Lande og Skandinavien, maa antages hovedsaglig at have været begrundet i fredeligt Handelssamkvem mellem Romerriget og dets nordlige Nabolande. Myntudførselen viser sig just at have været stærkest under de store Keisere Trajan, Hadrian, Antoninus Pius og Marcus Aurelius, i Romerrigets lykkelige Fredstider.» — — (S. 367): »Den Omstændighed, at Nedgangen i Denartilførselen viser sig, efterat Krigen med Marcomannerne er udbrudt under Marc. Aurelius, og at Tilførselen derpaa lidt efter lidt aftager, indtil den helt døer hen under det vedvarende krigeriske Forhold mellem Romerriget og de germanske Folk, gjør det sandsynligt, at det er disse Begivenheder, som have medført Standsningen ved at verke ødelæggende paa det tidligere blomstrende Handelsforhold mellem Romerne og Germanerne».[1]
Denna förklaring vore fullt tillfredsställande, om man blott såge på statistiken för hela massan af de funna mynten. Men två omständigheter nödga oss att söka en annan tydning af företeelsen.[2]
Den ena af dessa omständigheter är de större myntfyndens sammansättning. Ett typiskt exempel härpå lemnar oss det nya, i vår tabell förtecknade Robbenarfvefyndet. Vi se, att detta icke
- ↑ I en annan passus på samma sida synes Hauberg dock närma sig den förklaring, som i det följande skall framställas; »En ikke uvæsentlig Betydning for Denarernes Udbredelse i Mellemtydskland have utvivlsomt de store Summer havt, som sendes de romerske Legioner til Lønning under de senere langvarige Kampe mod Germanerne».
- ↑ Denna nyare förklaring har först i förbigående antydts af riksantiqvarien Hildebrand i hans afhandling om den yngre importen af romerska guldmynt till Norden i Från äldre tider (Sthlm 1882), s. 64. Tydligen oberoende af honom framstäldes samma förklaring med utförlig motivering af O. Tischler i Schriften der physikalisch-oekonomischen Gesellschaft zu Königsberg XXIX (1888), Sitzungsberichte s. 18 f., dock närmast för Ostpreussens vidkommande. Att samma fakta, som fört Tischler till denna åsigt, emellertid gälla för hela det nordeuropeiska kulturområdet, har jag sökt visa i min afhandling Studien über nordeuropäische Fibelformen der ersten nachchristlichen Jahrhunderte (Sthlm 1897), s. 81 ff, hvartill hänvisas för den mera detaljerade bevisföringen. Af vissa hithörande frågor har jag dock nu en något annan uppfattning, än den som der kommer till synes.
