den lockar göken till sig sina ungar och mättar dem med gökmat. Ännu en annan lek, hvartill texten och musiken finnas antecknade hos Arvidson[1] tycks hafva användts vid gökens affärd. Ringdansen börjar med orden:
Göken sitter på kyrkotak
och orkar så litet gala!
Lyster ungersven (jungfrun) i dansen gå
så ska vi honom (henne) i handen ta,
och rycka honom (henne) af sätet.
Sedan alla de närvarande äro upphemtade dansas en polska och därefter börjar afskedstagandet. Det par, som anför går och ställer sig framför det närmast följande och sjunger:
Och ska vi nu mista
vår ärlige man, Jöns Andersson?
Så faren nu väl, Jöns Andersson,
med pick och med pack.
Så faren nu väl, Jöns Andersson!
På detta sätt taga alla afsked af hvarandra och så slutar leken. I somliga trakter firas gökottan från maj till midsommar, i andra blott en gång. Kanhända var det i början blott en välkomst- och en afskedsfest och då kanske vid den sistnämnda den af Arvidson upptecknade kördansen sjöngs. Gökens ankomst infaller i april eller maj. I grefskapet Mark heter det »Wann de kukuk räupt ter rechten tit» (gal i rättan tid) »reupt er vêrtein Tage vor Sünt Vit» (gal han fjorton dagar före St. Veit.) I Sverige kallas den 29 april »gökdagen» och betecknades i runkalendern med en gök. Göken låter vanligen höra sig först i maj och däröfver äro landtbrukarne glada, ty om göken gal från kal gren så förespår han missväxt.
Vi känna ej till om gökfesten ännu firas i Tyskland. I England tyder Cuckoo-ale[2] på en sådan fest och äfven i Tyskland finnes spår däraf. Man tyckes hafva »dem Kukuk entgegen gestürmt» och i Harztrakten går ungdomen allmänt till skogen för att rådfråga göken i kärleksangelägenheter. Bonden drar af sig handskarna och lyfter på pelsmössan för honom. Den som hört göken törs äta tätmjölk och skära fläsket och först då göken gal hakas de första
