sitt väsen är densamme som Nikolaus. Ser man nu efter, finner man, att Agatadagen, den 5 februari, står i samma tidsföljd till Nikolaus-Agaton som Skolastika till Lucia, en öfverensstämmelse, hvilken förmodligen beror på någon för oss främmande men dock med den nordiska närsläktad germansk årstredelning. Ty likasom Nikolaus’, ligger äfven såväl Lucias, ljusbringerskans, som Agatas, den hulda håfvobringerskans, hedniska kynne för öppen dag. Hon är egentligen lifs- och växtlighetsgudinnan,[1] likasom Nikolaus är lifs- och växtlighetsguden, och i Tyskland och Österrike spela vid plöjningens början på våren till Agatafesten bakade bröd samma rol som i Sverige julbröden.
Jag skall nu söka anföra ett annat skäl för min förslagsmening. Såsom Snorri Sturluson förmäler[2], hölls årets viktigaste blotfest i Uppsala, det s. k. disartinget, i goe, men flyttades efter kristendomens införande till kyndelsmessan, ljusfesten, eller Marias kyrkogång, såsom vår almanacka nämner denna dag. Då nu distinget var af så stor betydelse, att man dit skulle söka från allt Svea välde, torde man hafva all anledning att förmoda, att detta likaså bra som någon årshögtid varit rotadt i en fornärfd häfd, eller med andra ord att det i själfva verket en gång varit en af de nordiska stora årsfesterna. Jag nödgas på grund af detta sannolikhetsskäl samt här i det föregående framställda förutsättningar komma till den slutsatsen, att distinget var midvinterfesten; att tiden för dess hållande före kristendomens införande infallit vid eller omkring den 10 februari, och att det i sammanhang med införande af en kalenderreform flyttades från den gamla göjemånadens till den nya göjemånadens, februaris, ingång. Denna min slutsats synes mig vinna stöd däri, att äfven i Danmark i februari ett stort vinterblot »til árbotar» egt rum.[3]
Att midvintern enligt fornnordisk, af våra naturförhållanden för öfrigt mycket gynnad åsikt inträffat vid här nämnda tid, intygas ock från ett mycket oväntadt håll. Såsom bekant hafva lapparne allt sen en aflägsen hednatid från nordborna mottagit inverkan i såväl materiell som andlig odling och sedan i många fall så troget
- ↑ Se t. ex. Nordisk familjebok: Agata.
- ↑ Olof den heliges saga kap. 76.
- ↑ Hervarar Saga anf. i H. Petersen: Om Nordboernes Gudedyrkelse og Gudetro i Hedenold. Kjöbenhavn 1876. Sid 64.
