olyckshändelse påbörjat den stora kyrkans byggnad; om så icke var fallet, så är visst att man efter nämnda år med kraft grep sig an med kyrkans uppförande, ty redan 1393 kan diariet omtala, att fyra biskopar i närvaro af klerker och ädelborna män samt en mängd folk af allahanda stånd och från många orter under böner och lofsånger buro skrinet med S. Birgittas reliker in i kyrkan samt uppsatte det öfver högaltaret i brödernas kor. Den västligaste delen af kyrkan, eller brödernas kor, måste således vid den tiden hafva varit uppförd, men fullt färdigt blef detta kor först år 1405, då det började användas till gudstjänst. Arbetet synes hafva bedrifvits med ovanlig kraft, och medel härtill torde ock hafva rikligen stått till buds, så att det ej dröjde längre än till år 1430, att klostret och därmed väl äfven kyrkan i dess helhet kunde invigas, hvilken heliga förrättning i närvaro af konungen och rikets förnämligaste män utfördes af ärkebiskopen i Uppsala Johannes Haqvini, f. d. munk i Wadstena kloster, hvarvid kyrkan helgades åt den heliga jungfrun Maria och S. Birgitta.
Hvem eller hvilka varit kyrkans byggmästare, därom hafva vi oss intet bekant. Klosterdiariet nämner blott några bröder, som deltagit i arbetet eller verkställt en eller annan detalj. Men hvem det var, som varit — om man så vill — den plangifvande arkitekten och gifvit utkastet till byggnaden i dess helhet, det veta vi. Det var den heliga Birgitta. Hon var visserligen sedan flera är tillbaka död, då kyrkans uppförande pågick, och med sina lekamliga ögon såg hon den aldrig, lika litet som något annat af sin storartade klosterstiftelse. Men för hennes inre blick stod denna heliga byggnad klar och åskådlig, långt innan någon grundsten till densamma var lagd, och hon har i sina uppenbarelser gifvit eller, såsom hon förmenade, såsom befallning från Guds son meddelat ganska noggranna och detaljerade föreskrifter för det sätt, hvarpå kyrkan skulle inrättas.
I allmänhet blefvo dessa föreskrifter noggrant följda och det kan vara af intresse att höra, hvad sierskan i detta afseende säger i sina revelationer, och därmed jämföra kyrkan, sådan hon nu står där och visar sig för våra ögon. I 28:de kap. af hennes s. k. revelationes extravagantes heter det: »Guds son talar: kyrkans kor skall vara i väster mot sjön. Och en hög mur skall gånga nordanåt från stenhuset och till ändan af klockarens gård; och emellan den muren och koret skall vara ett rum 18 alnar vidt, i hvilket talporten skall
