För sin del hade talaren på det sätt sökt i sin församling väcka intresse för dessa minnen, att han tagit nattvardsbarnen med sig i kyrkan och undervisat dem om därvarande minnesmärken. Vidare ha de haft tillgång till Hofbergs beskrifning öfver Närkes kyrkliga minnen, så ock har därvarande fornminnesförening verkadt framgångsrikt i orten för bevarande af dess minnen af såväl ena som andra slaget. Förteckningar därpå voro utgifna och spridda. I detta fall vore sålunda Uppland icke det enda landskap, som har att uppvisa en slags beskrifning öfver nu omhandlade minnesmärken.
Talaren erinrade om, huru mycket godt Antikvitets-intendenterna, under den korta tid sådana funnos, och bland dem särskildt friherre Djurklou uträttat. Han reste också omkring, icke åtföljd af en arkitekt, utan ensam. Kan därför icke förstå, hvarför den föreslagna antikvitets-inspektören skulle behöfva ha en arkitekt med sig på resorna. Det gällde blott att finna en insiktsfull och intresserad man.
Professor Montelius kunde instämma med rektor Lundberg i fråga om undervisningen. Det klander, som uttalats i afseende på restaureringarna, kunde icke med skäl riktas mot prästerna och kyrkoråden eller församlingarna.
I fråga om de kyrkliga minnenas förvarande, så är jag icke den, som yrkar på, att de alla skola samlas till Stockholm. De förvaras bäst i sina respektive kyrkor. Men om man icke där tager vara på dem, böra de få en annan förvaringsplats. Att många kommit till Nationalmuseum, har varit en nödvändighetsåtgärd för att bevara dem från förstörelse.
Församlingarna äga ju själfva att bestämma, huruvida de skola behålla sina minnen och vårda dem, eller om de skola afstå dem till ett museum genom försäljning, gåfva eller deposition. Ingen kan lyckligtvis taga något från en församling mot dennas vilja.
Professor Wrangel ville gifva de talare rätt, hvilka framhållit dels att intresset för våra fornminnen är i stigande, dels att kyrkostyrelserna numera göra åtskilligt för fornminnenas bevarande. Medgaf, att minnesmärkena böra ur kultur- och konsthistorisk synpunkt blifva till större gagn, om de kvarblifva på platsen, än om de samlas i museerna.
Försvarade sitt förslag att antikvitets-inspektören borde åtföljas af en arkitekt. En arkitekt som biträde åt den förre kunde alldeles bestämdt blifva till stor nytta; redan i fråga om
