Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/287

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
279
I VADSTENA DEN 19—21 AUGUSTI 1901.

Till en andra grupp af kyrkor hörde Heda, hvars ursprungliga utseende dock nu genom ombyggnader blifvit väsentligen förändradt. Högeligen intressant har hon emellertid varit. Och hon har sina likar i S:t Perskyrkan i Sigtuna samt gamla Uppsala kyrka.

En tredje grupp utgöres af Örberga och Rogslösa kyrkor, hvilka äro märkliga därför att de visa en större påverkan från cisterciensisk byggnadskonst. Den synnerligen konstrikt järnbeslagna dörren i Rogslösa kyrka beskrefs utförligt af talaren. På densamma framställdes Mikael, världsträdet och den helige Hubertus’ jakt m. m. Flera af de motiv, som förekomma å Rogslösadörren, återfinnas å en del järnbeslagna kistor från Småland. Afbildningar af dessa såväl som af dörren förevisades. Ej allenast motiven utan äfven tekniken visade nästan tillbaka på samma mästare för samtliga dessa järnbeslagna arbeten.

Enastående i sitt slag i Östergötland är numera Vårdsbergs kyrka. Midtelpartiet utgöres af ett rundt torn, som mera häntydde på en fästning än på en kyrka.

Af samma typ som Vårdsbergs kyrka äro bland andra Munsö, Bromma och Solna kyrkor i närheten af Stockholm. Bornholm är särskildt bekant för sina rundkyrkor.

Kyrkor af liknande typ förekomma också mångenstädes utanför Norden. Så t. ex. är den Heliga grafvens mycket berömda kyrka i Jerusalem en rundkyrka. Öfver Konstantin den stores mor och döttrar uppfördes runda grafkyrkor, liksom en massa dylika grafkyrkor förekomma särskildt talrikt i Böhmen. De s. k. baptisterierna eller dopkyrkorna voro också runda. Man har nu i än den ena och än den andra af de nu nämnda främmande rundkyrkorna sökt urtypen till våra rundkyrkor, men man har ännu ej enligt föredragarens åsikt lyckats gifva en fullt nöjaktig förklaring till deras uppkomst.

Sist betonade talaren, att Östergötland i kyrkobyggnadsväg har så mycket intressant att bjuda på, att landskapets befolkning äfven ur denna synpunkt kunde med skäl säga sitt bekanta: »Östgöte gudskelof!»

Kontraktsprosten Wahlfisk begärde härefter ordet och framhöll, att till andra gruppen kunde räknas Närkes-Kils kyrka, som var af likadan typ som S:t Perskyrkan i Sigtuna. Dock divergerade typerna något, emedan den i Närkes-Kil hade tagit inflytande