Onsdagen den 21 kl. 9,45 f. m. öppnades åter förhandlingarna.
Doktor B. Salin höll ett föredrag om Östergötlands första bebyggande, hvilket föredrag kommer att tryckas i nästa häfte af tidskriften.
Öfveringeniör Lindvall begärde med anledning af detta föredrag ordet och framhöll, att han hade antydan om, att de af föredragshållaren förevisade tvenne första slagen af stenverktyg: den slagna och den slipade stenyxan, icke vore att betrakta såsom öfvergångsformer, förfärdigade af samma folkslag, utan att de voro produkter af två olika folkslag.
Såsom deltagare i den Internationella geologiska kongressen i S:t Petersburg 1897 hade talaren därefter åtföljt den exkursion, som tog vägen öfver Kiev för beseendet af märkvärdiga spår efter förhistoriska människor, som där upptäckts. Staden Kiev är belägen vid floden Dniepr som, gående från nord till syd, just där gör en svängning åt öster, och denna svängning orsakar att floden bortskurit marken under långliga tider, lämnande nordsidan som ett lågt land med vattensamlingar, då däremot sydstranden, där staden nu står, är några hundra fot hög. I den branta lerväggen synas stora ras, som ännu då och då förnyas, och är det i dessa ras äfvensom i de stora urgräfningarna för tegelbruken i stadens närhet som spåren i fråga förekomma. Det understa grå lerlagret tillhör tertiärtiden, och däri hittas snäckor äfvensom hajtänder. På gränsen emellan detta lager och ofvanliggande synes ett, stundom tvenne lager af ljusbrun färg och c:a 20 cm. tjocklek. Dessa lager ligga ungefär 10 meter under jordytan och hafva af de lärda fått namnet »couche de culture humaine», och många fynd hafva i dem gjorts, såsom af träkol, delvis brända trästycken jämte stenar, som varit utsatta för eld, flintspånor samt flintkärnor eller sådana rester af flinta, som blifvit för små att däraf slå ytterligare spånor, äfvensom oarbetade flintor ämnade att bearbetas. I grannskapet af dessa fynd hafva funnits skelettdelar af mammutdjuret. Väldiga bruna våta läggar af detta djur, delvis fastsittande i lagret, sågos vid vårt besök, och den tvärrandiga tuggytan af en kindtand tittade just fram ur lerväggen. Betar af detta djur äfvensom fram- och bakfötter hafva tid efter annan utgräfts, och uppgafs att lämningar af åtminstone fem sådana högdjur anträffats och däraf några delar med spår af hugg för att sönderdelas.
