Allt detta visar otvetydigt, att människor af paleolitisk ras här lefvat, innan de ofvanliggande mäktiga lerlagren deponerats, d. v. s. människor som ännu ej lärt sig att slipa sina flintverktyg och i utveckling stått nära djuren. Ofvan kulturlagret förekom ett c:a 6 meters lager af lera, innehållande här och där grus och stenar till ett hufvuds storlek »från trakten eller nordligare länder», antydande att lagret tillhör istiden; i lagren såväl under som öfver detta funnos inga stenar. Ryska geologerna kallade lagret postglacière; säkert är att det afsatts i hafvet och troligt att drifisen ditfört och rullat stenarna, då Europa delvis stod under vatten och Golfströmmen återvände från Ishafvet medförande den drifis, som orsakade istiden i Norden enligt Lindvalls teori. — Ofvan detta lager andra och till sist öfverst löess eller nyaste bildning (måhända blåst jord).
Men i Kiev har därjämte gjorts fynd från neolitiska eller slipade flintverktygens period, detta vid jordytan i grottor nära ofvannämnda tegelbruk. Man har funnit jämte slipade flintverktyg delar af råa lerkärl, afskräden från måltider, snäckskal, fiskben och ben af nutida fyrfota djur.
De flesta spår efter förhistoriska människor hafva funnits i grottor under droppstensbäddar eller i flodbäddar, mer eller mindre djupt under ytan; i båda fallen är tidsbestämningen svår, men i detta fall skiljas spåren af de båda folken af 10 meter lager af lera, delvis afsatt i hafvet och med spår efter istiden. Vi kunna då våga den slutsatsen, att paleolitiska människan fanns samtidigt med mammutdjuret vid tertiärtidens slut, stod då nära djurets ståndpunkt, fördrefs eller förgicks vid landets sänkning under hafsytan i Europa, då istiden inträdde, och efter dess slut, då landet ånyo blef beboeligt, efterträddes af neolitiska folket, som invandrade från andra delar af världen medförande, icke endast konsten att slipa verktygen, men äfven andra, såsom att bränna lerkärl m. m., och tydes härigenom den gåta, som gäckat de lärda, att ej finna någon mellanlänk emellan de paleolitiska och neolitiska fynden.
Det stöder äfven den åsikt, hvartill den store naturforskaren sir Joseph Prestwich kom på sin ålderdom, nämligen: att sent i geologisk tid en stor öfversvämning i Europa ägt rum, som jämförelsevis fort kommit och snart gått, d. v. s. efter geologisk måttstock ett och annat årtusende.
Denna förklaring öfver de båda människorasernas uppträdande är talarens egen och har icke förut i tryck meddelats.
