inventarier samt däröfver inkomma med årliga berättelser till stiftsstyrelsen samt Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien.
Utom dessa direkta medel skulle den yttersta sparsamhet från riksdagens sida, när det gäller anslag för s. k. kyrkorestaureringar, väsentligen bidraga att skydda våra ännu icke bortrestaurerade större helgedomar.
Förhandlingarna voro nu afslutade, men innan ordföranden
upplöste mötet, anhöll professor Montelius att å Svenska
Fornminnesföreningens vägnar uttala ett hjärtligt tack till alla dem, som här
på platsen medverkat till att detta möte blifvit så angenämt, som
förhållandet varit. I första rummet tackade han Lokalkommittén,
bestående af stadsfullmäktiges ordförande, öfverstelöjtnanten K. von
Wernstedt, borgmästaren J. E. Nylander, kontraktsprosten Rud.
Fjetterström, rektor A. V. Lundberg, doktor F. A. Nordeman,
direktör E. A. Zotterman och handlanden L. J. Sjunnesson. Särskildt
uttalade han sitt tack till herr Zotterman såsom ledaren af
anordningarna vid mötet och till herr Nordeman såsom den, hvilken
varit orsak till att detta möte hållits i Vadstena. Vidare tackade
talaren stadsfullmäktige för lokalers upplåtande, spritbolaget såsom
angenäm värd på hotellet, de hem, som mottagit gäster,
trafikchefen Asplund, som den 20 anordnat extratåget; kapten Lindberg på
Motala Express, som fört deltagarne till Hästholmen; ägarne till de
åkdon, med hvilka vi i dag skola färdas till Nässja, samt andra
som i ett eller annat fall bidragit till mötets framgång.
Sedan herr Ordföranden uttalat som sin öfvertygelse, att detta möte skulle lämna efter sig synnerligen angenäma minnen, förklarade han mötets förhandlingar afslutade.
Professor Montelius hembar ordföranden mötets tack för det utmärkta sätt, på hvilket han ledt förhandlingarna, och för det stora intresse, han visat föreningens verksamhet. Det var icke första gången Svenska Fornminnesföreningen stod ansikte mot ansikte med honom. I lifligt minne stode ännu mötet i Linköping år 1887 och den stora gästfrihet han utöfvade under Föreningens besök vid Stjärnorps på kvällen i rik belysning strålande ruin. I allmänhet anses det väl icke som en lycka att öka sina skulder; men i detta fall är Föreningen glad öfver, att den fått tillfälle att öka sin tacksamhetsskuld till grefve Douglas.
⁎
