särskilda tillfällen — ena gången i södra Värmland, nära Venerns kust, andra gången i sydvästra Finland — har man funnit sådana svärd tillsammans med nordiska bronser från den femte af de sex perioder, i hvilka jag indelat den nordiska bronsåldern.[1] Men å den andra sidan har man vid två tillfällen — ena gången i Schweiz, andra gången midt i Frankrike — träffat nordiska bronser från samma femte period i fynd från den sena period af mellersta Europas bronsålder, som nyss nämndes.[2]
Ett kraftigare bevis för att de båda perioderna, den centraleuropeiska och den nordiska, verkligen äro samtidiga kan man ej begära. Ty om, såsom man är böjd att antaga, de ifrågavarande svärden behöft ett århundrade, kanske längre tid, för att komma till Norden, så borde ju också de nordiska bronserna hafva behöft lika lång tid för att komma till mellersta Europa. Om svärden lämnat sin hembygd mot slutet af det 9:de århundradet före Kr. föd., skulle de således, enligt det vanliga antagandet, ej hafva kommit till Norden förr än vid slutet af det 8:de århundradet. De nordiska saker från vår femte period, tillsammans med hvilka de här anträffats, borde då förskrifva sig från det 8:de århundradet. Och de nordiska bronser af samma typer, som träffats i mellersta Europa, måste då äfven vara förfärdigade under samma århundrade. Emedan de, enligt nyss nämnda antagande, i sin ordning skulle hafva behöft minst hundra år för att komma till Schweiz och Frankrike, hade de ej kunnat komma dit förr än under det 7:de århundradet. Men nu hafva de där hittats tillsammans med saker ej från det 7:de utan det 9:de århundradet. Således visar sig den tid, som verkligen kräfts för att forsla varor från midten af Europa till Norden och i motsatt riktning, hafva varit kort, och icke lång.
Hvarje period i Sveriges äldre kulturhistoria, som är samtidig med en af historien känd period i Södern, bör kunna till sin ålder bestämmas, om det funnits förbindelse mellan Norden och Södern på den tiden, och om vi känna ett tillräckligt antal säkra fynd, som gifva oss upplysning om hvad som är samtidigt här och där. Men nu hafva vi kunskap om en stor mängd sådana fynd, och deras antal ökas för hvarje år. Vi veta dessutom, att Norden
