sådana afstånd som det mellan norra Italien och Skandinaviens sydgräns kunnat tillryggaläggas på ett par månader. Och erfarenheten från andra trakter af jorden på en tid, då dessa trakter ännu voro oberörda af den moderna europeiska kulturen, talar afgjordt för, att en sådan sträcka, då vägen var öppnad för handel och hufvudsakligen ledde utmed floder och deras dalar, kunnat befaras på så kort tid, som nu sagts.
Samfärdselns medel voro också ungefär desamma tusen år före Kr. föd. som under medeltiden. Båtar hade man redan då och, när man ej kunde begagna båt, klöfjades varorna på hästryggen på samma sätt som ännu i dag i vissa trakter af vår världsdel och annorstädes. Men för en häst, som bär varorna på ryggen, behöfves ej någon chaussée; han tar sig fram på en gångstig.
För öfrigt, om man, hvilket jag ej gör, skulle anse några månader vara en alltför kort tid för att hinna från Alperna till Östersjön, och om man föreställer sig, att den dubbla eller tredubbla tiden — således ett halft år, kanske ett år — vore nödvändig, så blir dock äfven denna tid så kort, att den kan kallas försvinnande vid betraktande af det stora afstånd, hvarpå vi befinna oss från den tid, som är i fråga. Om ett bronskärl förfärdigades i Italien år 980 före Kr. föd., exporterades år 975 och först år 974 eller 970 skulle hafva hunnit fram till Sverige, så är den tidsskillnaden så obetydlig, att de nordiska arbeten, tillsammans med hvilka det begagnades, med full rätt kunna sägas förskrifva sig från samma tid som kärlet.
Med det nu anförda har jag naturligtvis endast velat visa, att någon lång tid ej var nödvändig för att föra varor hit från Italien, men jag har icke velat påstå, att alla här funna sydliga arbeten forslats hit på så kort tid.
Vi behöfva emellertid ej endast tala om möjligheter. Vi känna nämligen flera i hög grad märkliga fynd, som direkt bevisa, att saker verkligen hafva förts från södra till mellersta Europa och från mellersta Europa till Norden, eller i motsatt riktning, på en så kort tid, att talet om samtidighet i den mening, som vi nu hört, är fullt berättigadt.
Jag skall blott anföra ett exempel.
Flera bronssvärd hörande till en mycket sen period af mellersta Europas bronsålder hafva anträffats här i Norden. Vid två
