Andra faser i takkonstruktionernas historia i de bägge nämnda kyrkorna hafva dock, äfven med frånräknande af de nuvarande tegelhvalfven, otvifvelaktigt funnits.
Några kvarsittande spikar med mycket stora hufvuden jämte en mängd spikhål på korta afstrånd ifrån hvarandra — allt å de nämnda ornerade bjälkarnas undersida, visa med nödvändighet tillbaka på ett platt, underifrån påspikadt brädtak.
Då man allmänt synes hafva tänkt sig, och det ju på goda skäl, att våra kyrkor under den tidigare medeltiden varit utrustade med platt brädtak, bör här betonas att de platta taken i Hagebyhöga och Herrestad af flera skäl att döma måste vara yngre än de ornerade stockarnas takkonstruktion. De bägge sistnämnda kyrkorna hafva nu hvalf. Då dessa, åtminstone i Herrestad, nå högre upp än det gamla platta brädtaket är naturligtvis hvalfvens ålder afgörande för bestämmandet af det nämnda takets åldersgräns framåt i tiden. Dessvärre vågar jag ej nu med bestämdhet yttra mig om hvalfvens ålder, då jag för närvarande ej äger annat material för denna frågas besvarande äro ett par dåliga fotografier öfver kyrkornas inre. Intet synes mig dock hindra, att hvalfven i bägge kyrkorna äro slagna under medeltiden.
Ehuru troligen alltså först en grundlig undersökning å ort och ställe skall kunna lämna full visshet i åtskilliga af mig här antingen endast flyktigt och sväfvande eller ej alls berörda detaljer af frågan, har jag dock härmed velat fästa uppmärksamheten vid sakförhållandet; detta särskildt med tanke på, huru mycket af det gamla, som i all synnerhet i vår »restaureringstid» för hvarje år försvinner och huru framför allt minnen af ifrågavarande art, hvilka ofta kanske endast bestå af en dammig, knappast synlig takåsbjälke eller dylikt, löpa den största fara att spårlöst förstöras vid ombyggnader och reparationer.
Då härtill kommer, att det för närvarande kända studiematerialet till frågans klargörande är så ytterst ringa, vågar författaren till föreliggande lilla uppsats ställa en vördsam anhållan till alla dem, som kunna bidraga till frågans ytterligare belysning, att därom meddela.[1]
De i texten förekommande figurerna äro utförda af artisten O. Sörling.
- ↑ Bref härom kunna lämpligen adresseras till Kongl. Vitterhets Historie och Antikvitetsakademien i Stockholm.
