Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/351

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
343
»HVEM VAR STAFFAN STALLEDRÄNG»?

I binden honom till fot och till hand;
Då spörjs om den konungen lossar hans band.

I stingen ut hans ögon två,
Då spörjes hvad hjälp af den kungen, han får.»

De bundo Staffan till fot och till hand;
Den kungen var mäktig att lösa hans band.

De stungo ut Staffans ögon två;
Som dagen så klar såg han natten ändå.

I trettio stycken var hanen skuren,
Så blef han in till Herodes buren.

»Nu skall jag för visso tro Staffans tal,
Om upp stiger hanen och ljudeligt gal.»

Och hanen flög upp på rödan gullstol,
han slog sina vingar, och fagert han gol.

Han slog sina vingar och fagert han gol;
Vid hvarje messa han sjunger i kor.

Herodes han kallar på svennerna två:
»I läggen gullsadel på gångare grå

I sadlen åt mig den bästa af dem
Mig lyster att rida till Bethlehem.

Mig lyster att rida till Bethlehem
Och där att skåda den unge sven.»

Herodes han hade en hvitsvansad häst,
Till Bethlehem red han, som han kunde bäst.

Och när som han kom till Bethlehems gård,
Ute för honom Maria själf står.

»Välkommen Herodes hit till mig.
Mjöd och vin det bjuder jag dig.» —

»Slikt kan du, Maria, ej fägna mig med,
Jag vill hafva din son att nagla på trä