Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/358

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
350
G. DJURKLOU.

konungen med den framför honom stående anrättningen återfinna vi Herodes med den till lif återuppväckta tuppen, och den knäböjande mannen är påtagligen ingen annan än Staffan, som redan fattat vandringsstafven och begär orlof af tjänsten för att uppsöka den nyfödde Judakonungen. Bödelsknekten åter på sidan om denna grupp betecknar den af Staffans meddelande och det skedda undret i ångest försatte konungens mordiska beslut samt det blodbad, som på grund däraf anställdes. Vi styrkas i denna förmodan äfven däraf, att den närmaste taflan visar Josef och Maria med barnet på flykten till Egypten.

Då det under medeltiden var en skyldighet för prästerna att för sina socknebor klargöra betydelsen af de bildliga framställningar, dessa skulle ägna sin tro och sin dyrkan, så följer häraf, att sagan om Herodes, hans tjänare Staffan och underverket med den stekta tuppen varit känd uti Västergötland; och på goda grunder har doktor Bernhard Salin uti sin afhandling om Altarprydnaden i Broddetorp visat, att denna icke kan vara yngre än från slutet af 1400-talet.